Torsdag
känner mig ensam idag. Vet inte hur den känslan kan ha hittat mig. Kanske för att jag har operationsfeber och stygn som fastnar mellan tänderna. Skönt att operationen är bakom mig nu, som jag har gruvat mig i år.
Min käraste korre följde med med plastmössa och plastskortja, det var vad jag behövde.
Kan fortfarande inte le, men domningarna i ansiktet börjar släppa helt nu och jag har känsel i över läppen.
Dock blöder jag fortfarande näsblod när jag anstränger mig med det försvinner nog snart. Det känns som jag har läkkött likt en gudinnas.
Varit iväg och besökt Lovisa och sett Lundsgator. Där var det sommarvärme. När man återvänder hem faller snön lagom ner och lägger sig på marken. Känns som hösten har kommit igen. Men till helgen ska det bli sommar värme igen.
Är dansprov som vaknas på söndag igen men vet inte om jag är pigg nog till att göra det. Ska ringa och försöka prata tydligt med skolan, har problem med att prata hur munnen är nu.
Framtiden känns så tom. Men det är nog bara idag när jag är trött. Säkert hjälper det till att studenten är nära medans jag trampar på med mitt icke vetande om studier.
Jag kanske får vänta tills jag blir 20 göra klart allt på comvuxe. Framtiden visar sig. Det är lika bra att leva i nuet.
Nu ska jag bege mig.
Invänta Emma. Kanske försöka duscha lite. Jag länktar redan tills ikväll.
Amen
