klippdocka

Vad är det för baciller man har åkt på. Illamående som legat över en hela dagen. Tur att jag inte var ensam med att ha baciller hoppandes i magen. Ner dunkade i soffan med mage som flyter ut över hela soffan (känslan att ha) har jag legat hela dagen. Självklart tillsammans med min Julia. Tur var hörde prinsen min hungriga mage och kom som ett brev på posten med mat och godis.
Vilket var en riktigt dum ideé att välja tungsmält mat då magen ville protistera ännu mer. Men man lär sig av sina misstag, förhoppningsvis. Men ett gympass blev det ialf och jag har stäckt lårmuskeln. Denna dag är verkligen en dag som går mot mig. Istället för att ödsla min tid här framför skärmen borde jag hoppa in i duschen. Göra klart mina studier och tvätta upp min överfulla tvättkorg.  Men när det som hamnar för mycket grejer på mina axlar så har jag en förmåga att bara peta i sakerna istället för att fullfölja dem. Speciellt när illamåendet leker med en så man blir galen. Vatten är bra, vatten är himlen.
Men det går magsjuka, så det kanske bara är att bita i det sura äpplet och insikt att den knackar på hos mig också.
Ska försöka sova mig frisk så jag orkar besöka skolan imorgon. Gillar inte det här att känna att skolböckerna växer sig till högar. Men så fort jag blir pigg igen ska jag börja beta av dem. Lovar mig själv det.



Det här skulle jag behöva nu och en Lovisa.

Ett vunnet bud på tradera är precis betalad. Nu åter står det att se om man är total lurad eller ifall paketet slinker in på posten om några dagar.
Nyligen kommit in från en morgonpromenad och jag vet att jag borde stressa mig till skolan för att hinna med första lektionen. Men att stressa är inte min grej och jag sätter ner nödbromsen annars trillar jag av levnadsjulet. Helgen har varit en sådan där helg jag har saknat efter att ha. Varit med mina två underbaraste och de är verkligen vad man behöver. Även fast jag inte har vilat mina ben så har förkylningen börjat gett sig av och morgonpromenaden gjorde inte ont i bröstet.
Melwin var så nere igår när jag och korre kom hem så jag lovande honom en tidig promenad. Vilket han även fick. Lovade mig själv att alltid hålla det jag säger speciellt till mina bebisar. Men va inte tugnt när jag steg upp.
En vacker himel att mötas av och lagomt varmt väder.
Hoppas skoldagen går lätt och att min prinsessa befinner sig i korridårerna. Men det tror jag allt att hon gör. Nu ska jag slänga mig in i duschen och försöka hinna cykla iväg innan första lektionen har paserat.




Amen

jag har slutat att filtrerat mig i ord. En känsla som ord ger en att man är skärmande naken.
känslor man inte kan förinta att de fortfarande lever. Att skavsåret runt knuten fortfarande skaver.
Att det välbekanta vägarna ibland känns alldeles nya.
Nyligen stängt butiken, lämnat det fyrkantiga väggarna och kanske kommer jag hjälpa till att slita ut stengolven ett tag till. Jag trivs där även fast till vissa kunder vill man ta upp skölden och svärdet, strida för rättigheterna. Men när dörrarna är stängda är situationerna glömda och till nästa pass är det nya ögon.
Förkylningen har letat sig till mig också. Så som den har gjort hos många andra. Min verkar vara envis. Vet att det har att göra med att jag vägrar sitta still.
Men nu känner jag att kroppen bockar åt mig när jag har ramlat ner över mammas och pappas säng.
Spanar runt på tradera och gör ett avstamp i min blogg.  Melwin och Wilda ligger avslagna bredvid mig och är otroligt söta.
Tror jag ska vara stilla ikväll. Lägga mig i tid och bara vara. Men jag är dålig på det och jag hinner säkert ändra det besultet.
Medans jag trampar mig fram längst stadens gator tappar jag mig i tankar.
hur livet skildrar sig från förut. Vad som väntar mig och vad som är förlorat.
ibland känns det som om jag vill stanna de snurrande julen. Få kliva av
livet tåg och bara andas.
Ställa alla de där frågorna man inte får uttrycka. Vägra alla måsten.
stanna upp utnyttja lungorna till max. Jag lär avsluta mig nu.
Jag har tappat det där med att skriva. Det kanske kommer tillbaka.  
En annan sekund, en annan timme.