Frid i mig
Som människa har man många hemligheter som man kanske inte delar med någon. Jag har mina och du som läsare har dina tätt mot bröstet.
Denna dag förvånas jag av min inrestyrka. Har betat av en mängd ogjorda arbeten. Utan att tillåta mig att tömma skafferina. Teet har gjort mig sällskap och sedan även min käraste syster. Vi satt här i vårat barndomskök med samma slitna bord med en varsin dator, ett varsit liv och egna deadlines.
En skön morgon även fast himlen öppnade sig och bestämde sig för att prutta ur sig kanske de sista mängden snö. Vet inte fall jag hoppas på att det var sista snöflingorna som föll mot marken. Tycker om det vita, men inte det ruggiga vädret som det för med sig. Lederna mina känner av omslaget i vädret och det verker lite mer en vanligt. Som leder till att jag är lite tröttare.
Det känns att det har gått ett år nu. Det känns att det var längesedan. Mannen jag en gång älskade är inte längre detsamma. Han har blivit till något som är eget. Inte längre något som är vårt. Det känns långt borta det där med giftemål och barn. Fingarna darrar lite lätt när det välbekanta nummret slås in på telefonen som fortfaraden är kvar memorerat. Det tar nog tid det här för alla små detaljer att gräva ner sig undermarken.
Bröstet bultar sina extra slag, ovetande om det ska skära eller inte. Den välbekanta rösten letar sig in så som den alltid gjorde förr. Men inte med mjukahänder värmande ord och en hemligton av vårat förälskelsespråk.
Jag är inte längre en ägare av kroppen som pratar på andra sidan linjen. Det är läskigt och skrämmande hårt. Att verkligeheten börjar foga sig. Att mitt liv som det ser ut idag börjar sakta blomma ut. Att jag låter mig vattna mina rötter igen även fast dom inte var vad han sökte, så tycker jag nu att de är värda att få växa sig vackrare. Jag ska inte ta död på dom nå mer. Eller klandra dom med gift.
Mannen, pojken, sonen eller vilken titel som passar bäst. Står på perrongen igen där våran saga började. Väskorna hans är snart packade igen, hans liv är snart ner plockat i en necessär jag en gång inhandlade. Kläderna med den välbekanta doften viksner vars tyg jag med mina händer kan utan och inn.
Jag låter honom resa utan mina tårar detta gång. Det känns nu djupt innifrån magen att jag har lämnat det här bakom mig.
Det är en sorg i sig att sluta älska det man förbrilt alltid ville kalla sitt. Det man alltid ville laga och förbättra. Medans partnen sin fick nog och testade nya lakan, medans man själv fortfarande kröp ner med hans mjukatröja kring sin hud. Som sakta även den började tappa all hans doft.
Tänk att man klarar och överlever alla tårar som aldrig verkar vilja sluta rinna.
Mina tårar smakar annorlunda nu, När jag låter honom stiga på tåget utan att boka returbiljtten tillbaka till mig.
bestämde mig en dag för att fotografera alla våra minnen för att få frid till att våga glömma
en vecka före
Bara för att datumet var fel och för att jag åker till Säter nu med min mamma. Det är en otroligt kalldag och jag fryser.
Har någon ett badkar att tilldela mig så hör av er. Nu vill jag åka utomlands, återvända när sverige har solsken att erbjuda.
Amen
Badningen ger biverkningar
Telefonen funkar fortfarande inte och det leder till att jag blir svår att nå. Men åker snart till Avesta sen blir det skola. För att sedan plugga och utöva träning.
Fångad innan bubblan utvecklades
Amen
badkläder är överskattat
Då har man tagit sitt första dopp för i år hann inte ens ta av mig kläderna innan jag hoppade i.
Från vägen hörde jag ett skrikande ljud trodde det var två katter som bråkade så la inte så stor vikt på det. Men fick för mig att stanna till vid bron för att kika ut över skit ån ifall jag skulle se något röra sig. Mycket riktigt där såg jag något svart glansit tumla runt det strömande vattnet. Paniken växte ikroppen och jag sprang genast ner för slänten för att kunna avgöra vad det var för något som tummlade runt där nere i mörkret.
I rädsla och panik försökte jag komma på en lösning hur jag skulle få upp varelsen som av det strömmande vattnet åkte mycket fort fram. Man såg riktigt hur den kravlade sig fast vid kanterna men tappade taget och skrek högt.
Den försvann underbron och jag sprang fort över till andra sidan för att på något sätt få den att sluta åka med forsen.
Det för omöjligt att få stopp på den så jag kom på den smarta ideén att springa lite längre bort för att sedan kunna stoppa djuret som jag nu hade förvanlat till en svart labrador.
Jag slängde mig som den hjälte jag är. Ljudet tystnade av någon konstig anledning i samma sekund som min kropp chockades av det iskalla vattnet och ånsdjup som nådde mig långt över bröstet. Ljudet hade upphört helt och ståendes med vatten till brösten i det mörka vattnet försökte jag förbrilt se varelsen: hade den lyckats kravlas sig fast vid kanten och därför tystnat skriken. Det kom ingen hund med strömmen jag drog mig upp ur vattnet igen, springandes tillbaka för att se om hunden var längst kanten.
Det var ingen hund, istället satt det en utter på sidan av ån och i nästa sekund blev den anfallen av en annan. Där genomblöt kom verkligeheten till mig och addrenalinet i mig slutade sakta att pumpa. För att avta till något mer slå i huvudet: vad håller jag på med.
Uttrarna klarade sina parningslek bra själva. Det behövde ingen idiot till människa som slänger sig i fördjupt vatten.
När sanningen lakt sig lite kom jag på att känna i den vänstra jackfickan, mycket riktigt där låg min telefon. Den följde också med mig ner i ån och tog ett ljuvlit kvällsdopp.
Det var bara att ta telefonen i handen, traska hemmåt med plaskande ljud varje gång jag satte ner foten mot marken. Bakom mig lämnade jag efter mig stora blötamärken. Gick där och skrattade högt för mig själv, åt mig själv. Åt mitt bittra försök att leka hjälte. 
amen
En tisdag.
Är jätte nöjd med dagen, Känner mig fullbodad. Även fast det fortfarande är timmar kvar som väntar. Det blir att cykla till pushen tillsammans med Emma för att sedan fylla ut de tomma bitarna i skafferiet.
Hunnit med två promenader, skola och en fika stund med Julia. Bror min med familj var nyligen här och hälsade på för att sedan komma tilbaka till helgen. Då blir det långa promenader tillsammans med Rebell (ifall de inte glömmer att ta med henne). Letar en hund att bli fodervärd åt.
Letandet går bra men dock går framstegen att övertyga min mamma om att det saknas en till hund i huset inte lika bra. Men det kommer ska ni se. Skamm den som ger sig. Lycklig i magen, känner mig nöjd med livet. Det är nog vinternstyngder som ger vika och in med det nya friska. Träffade på en gammal vän igår. Minnas, nudda vid det förflutna för att sedan vandra vidare till det vi har blivit. Inga tårar faller denna gång.
Jag känner mig klar. Mina fötter vill inte längre vandra på hans stigar. Det är en sorg i sig att gå vidare. Men efter regn kommer solsken.
Nu måste jag knyta skorna och börja gå till Emma. Efter som jag själv inte äger en hel cykel får jag låna en av hennes cyklar. Fårse hur det går att cykla med matvarorna på hem vägen. Men det ska nog gå bra. Jag ska överleva. Imorgon väntar Avesta på mig för att sedan rönka det allra flesta leder i min kropp. Hoppas att det ser bra ut. Håll tummarna för mig!
Jag och min älskade brorson.
friskluft
blev en söndagspromenad tillslut tillsammans med kameran och Melwin. Livet kan inte bli så mycket bättre än så.
Godnatt
Sista söndagen med detta damm
vilken dag. Förstår inte vad det är med mig. Ligger på golvet andas in allt damm jag ännu inte orkat dammsugit upp. underbar musik ekar ut igenom högtalarna. Har fortfarande mina trädgårdskläder på mig även fast det är över sju timmar sedan jag var ute och påtade. Är det det friska vädret, doften av våren som gör mig så förbannat trött?
Spelar ingen roll hur många timmar jag sover på en natt så är jag fortfarande lika icke utvilad. Middagsluren idag bestod av tre timmar, borde jag inte då vara piggare. Tydligen inte. Städningen går på halvfart, plockar lite där och plockar lite där. Vart tog rivet i mig vägen. Där borta kanske, på den andra sidan av den översvämmade skitån. Imorgon är det skola igen. Jag har inte gjort klart frågorna. Ledsen är jag nog när jag säger att det inte finns ork till det. Ögonen väger kilon och huvudvärken tar död på mig. Får helt enkelt lägga det två kapitlerna på göra klart högen. Jag klarar inte av att fixa det på några få dagar och skriva ett vg. Helt omöjligt.
Hur mycket jag än vill finns det inte kraft till det.
En kopp kaffe kanske skulle pigga upp mig. Men jag vet inte det tar emot att dricka det. Tar hellre en kopp tee. Fortfarande inget svar från jobb. Tråkigt så otroligt tråkigt. Men en dag vänder det, eller hur. En dag spricker målnen upp ovanför mig också och låter solen skina över mina ännu bleka axlar.
Jag har börjat förstått att du alltid är väl klädd. Att du alltid står i rätt väder. Att det alltid blåser medvind för dig. Hur gör man, hur hanterar man livet så där fantastisk bra som du gör? ge mig lite av din förmåga, så ska jag lära dig att se det roliga med en myra.
Träningensvärken har letat sig till mig och jag njuter av den. Snart ska jag pallra mig ut på en promenad, blir nog en långsam sådan. Finns ingen ork till att ömma kroppen ytterligare. Måste låta den vila vissa dagar också.
Vore inte fel med sällskap, men vill heller inte ha någon att prata med. Så Melwin är ett perfekt sällskap. Ursäkta mig omvärden, en dag kanske jag också blir normal, trevlig och pratsam. Just nu vill jag bara bädda ner mig undertäcket med Melwin och sova bort dagarna. Vilket jag gör också. Det är där ni hittar mig, tyvärr kanske eller jävligt skönt att vara själv.
Har varit så rädd för att ligga ensam i min säng, nu skrämmer det mig inte längre. Verkar klara det galant. En till dag kan jag pricka in i mitt schema. Flera dagar ska det också bli. Har inte tvättat håret på säkert tre-fyra dagar. Kanske börjar jag bli riktigt äcklig också. Det värsta är nog att jag inte verkar bry mig.
Men jag lovar att jag också ska lära mig ducha på nytt så fort jag får kraft till det. Våren, våren skulle inte du ta mig med storm. Jag verkar inte klara av all den här luften som man helt plötsligt andas in. Som om man har varit i dvala under hela vintern.
Vad jag skriver. Vad jag skriver skit. Men det stör mig heller inte. Det får mig bara att skjuta upp dammsugningen lite till. Ska nog faktist dammtorka också. Otroligt. Sen ska jag nog även plocka fram alla mina favorit stenar som gör så där härligt ont i hjärtat. Men jag älskar dem och jag ska lära mig att leva med dem hur mycket minnen de än väcker.
Melwin är lika sliten som jag, är det vattnet, atmosfären på mitt rum?
Nej nu ska jag fortsätta att skaka rumpa till min underbara musik och dammsugan ska få vara min trognaste partner. Håll i hatten, jag verkar fortfarande andas.
små, små mus spår
Amen
Godnatt ni där ute
Detta kanske börjar bli en vana, att sitta i köket med en kopp te. Invänta sängens alla drömmar. Körde precis hem min kära Emma. Har en lugn känsla som ligger över hela mig. Tusen, tusen ord travar förbi i mitt tankecenter. Orden skrämmer mig inte alls.
Men lusten att sova verkar inte ligga över mig idag. Känner för att åka ut på upptäcktsfärd. Hoppa i alla vattenpölar som kommer längst vägen. Skratta så tårarna rinner. Men det är nog klokast att lägga sig till ro. Bädda ner sig med dubbla täcken och fyrdubbla kuddar. Välkomna morgondagen och se vad den har att erbjuda.
Är stolt ikväll. Stoltare än vad jag har varit på länge. En heldag har jag klarat. Jag minns inte hur många månader det var sen sist, jag var fri. Önskar innerligt att dessa fria dagar kravlar sig hårt kring min mage. Jag vill inte tillbaka. Vill stanna här på den lugna sidan.
Se vattendropparna brusa vattenpölarna, betrakta och njuta av den syrerika luften.
Melwin är sjuk. Öroninflamation. Vet inte om jag har nämnt det tidigare här. Så vi båda ska snart krypa ner med mediciner i kroppen. Stackars liten. Snart är han frisk.
Gillar regnet, känns så somrit. Blev väldigt sugen på att skissa men vet inte om ögonen mina orkar hålla sig öppna länge till. Hinner nog måla en annan dag. Imorgon ska min cykel bli fixad. Sen ska jag studera, göra klart alla frågor. Vara redo för en skolvecka. Hoppas på att få besked från sommarjobb.
En promenad med min kära ska jag hinna med också.
Nu ska jag ägna all min tid och teet. Sen ska jag krypa ner undertäcket och vakna utvilad imorgon.
Tack för den här dagen, Amen.
En lördag Med mig
Känner mig nöjd med dagen. Även fast den inte riktigt är slut än. Morgonpromenaden blev gjord även fast det inte var riktigt lika fina vädret som tidigare dagar. Melwin blev som galen när vi nådde åkrarna. Sprang som en tok med ett skratt över munnen. Det är verkligen värt varje litet ont steg för att få se honom så där djurlycklig.
Väl hemma ladde jag magsäcken för att sedan bege mig till pushen. Var en manlig gestalt med thigtabyxor som höll i passet. Svårt och avgöra ifall jag gillade det eller inte. Det är väl tur att karlarna också kan visa vad det äger. Sen om alla inte vill ta del av det så är det väl så.
Bastu med mig själv och sedan hem för att fylla magsäcken igen. För att sedan somna i tre timmar i sängen. Skönt. Vakna upp av regn och blåst. Tycker faktist det ska vara solsken ända tills agusti nu. Fåglarna kvittrar ialf hör jag. Så nu har jag vaknat till liv igen precis skickat iväg en sommaransökan. Hoppas det går vägen!
Teet mitt är slut och ska nog värma på en till kopp. Sen inväntar jag Emmas ankomst så får vi se vad denna lördag har mer att erbjuda.
Låt helgdagarna vara långa, långa så jag hinner plugga innan skolan står vid dörren igen.
bestämde mig för att ta oskulden på min webbkamera. nice.
Amen
Fredag
rullgardinen hjälpte mig. Jag vaknade faktist inte förens kvart i åtta idag. Även fast schemat talar om för mig att jag får sova till klockan tolv. Men vem kan sova bort en hel förmiddag av sol?
Inte är det då jag som gräver ner mig under täcket med gott samvete och sover vidare. Promenaden lät så lockande igår när jag kröp ner i sängen, men lusten idag är inte den samma att vandra i blåsten. Fy mig. Men det är skönt att strosa runt i huset och vakna till liv. Veta att jag missar inga lektioner även fast klockan är så mycket. Utan att jag faktist med rent samvete är ledig. Underbart.
Tror det här med halvtid passar mig perfekt. Har sett en underbar hund i södran som jag vill ta hand om. Den stora frågan är hur jag ska övertala mamma om att den visst kommer passa pefekt mot våra trägolv, och inte alls riva sönder sofforna. Även fast den är större än Melwin så kan jag ta hand om den.
Men det visar sig. Mamma ska höra idag med sina arbetskambrater om de vet vem ägaren är. Efter som hunden kommer ifrån säter och mamma jobbar där så kanske det har lite koll. Så det låter faktist inte helt omöjligt. Iiihh.
Men man ska inte ropa hej förens man är över bäcken.
hårda snickare
Blev en skön kvällspromenad igår, dock var det lite synd att kroppen frös till is. Men oandra sidan vaknade höfterna till liv. Idag är det bättre med dem. Promenaden smörjde in rosten. Idag blir det ett andra möte med min Ewa. Hoppas att det kommer något bra ur det. Funderar på att gå till gymmet efteråt efter som jag inte verkar gå dit nu innan skolan. Men oandra sidan det kommer fler fredag med detta shcemat, Så jag hinner utnyttja det.
Är det verkligen sant att gymmet har sommar stängt? vafan ska jag betala för två månader då när det ändå inte är öppet. idioter.
Melwin har fått öroninflamation. Så nu får lill pluppen örondropp. Stackarn. Men snart är han bra från det också. Himmel vad magen kurrar. Kanske borde stoppa något i den. SItter iofs i köket så inte så himla långt till kylskåpet. Dagen ilandsproblem.
Kanske har jag hittat tillbaka till skrivandet på bloggen. Man kan ju hoppas. jag ängar mig mer tid på mailen nuförtiden. känns för privat för att slänga ur de orden här. Vill ut och fotta i helgen, hoppas vädret håller i sig. Att snön håller sig borta.
Sen ska söta Korre hjälpa mig med cykeln på söndag så jag har något att trampa på i fortsättningen, Underbart!
Nu ska jag sträcka på benen och känna efter om promenaden ute blir eller inte.
Nu är det fredag igen och kort, kort till sommarlovet. Jobben har inte dumpat ner i postlådan än, men snart!
Dagen före din dag
världen runt mig skakar
medans jag står med mina ben dränkta i snön
ovetande om vilket håll jag ska börja pulsa åt
Solen skiner in igenom mitt fönster ibland när jag vaknar
det är nog lycka i bröstet jag känner
även fast sängen är bäddande tom
Värmen ifrån mitt element gör mig lugnare
kryper närmre och trycker nallen hårdare mot bröstet
Jag trodde nog aldrig att jag skulle bli ensam igen
men nu kan jag inte längre intala mig att detta är påhitt
livet skrämmer mig ibland
det känns så stort och otroligt vuxet
är jag verkligen så där vuxen, så där duktig som man måste vara
för att klara av att vandra här alla sina dagar
med mina gula gummistövlar och min blommigaklänning känner jag mig så liten
även fast jag vet att på passet mitt står det att jag är längre än mamma
och hon har kommit så här långt
kanske vill jag bli så där ansvarsfull och fullt utrustad med extrema examer
men ändå trivs jag med kobajset mellan mina tår
mata kalvarna med nappflaskan
skolgången känns så lång
så krävande och outhärdlig
iallefall just nu när kraften druknat i snöovädret
försöker hinna med och göra allt vad jag hinner
men all energi jag försöker roffa åt mig
räcker inte till allt
och i all stress så måste jag hinna med och leva
hinna med att vara sjuk och andas långsamt
du sa alltid till mig att du beundrade min styrka
min envishet och min lust till livet
även fast mina steg har varit tunga i sina perioder
så har jag vandrat över alla de där bergen
jag tycker nog det är synd att jag misst dig
även fast fingret i mina tankar inte längre är bebott
så är det tråkigt att tappat hela dig
dina ord i telefonen
dina bokstäver på skärmen
som pojkvänsvara funkar du inte men kanske som vän
men jag har nog lyckats skrämt bort dig i alla mina tårar
mina invecklade ord jag inte förstår själv
tiden skrämmer mig en aning
och du hamnar längre ner i min papperskorg
det är en tyngd över bröstet
att komma på sig själv
här runt om min vardag byggde vi upp våra liv tillsammans
men nu är det borta
djupt nergrävda i komposten för att förmultna
tillsammans med all annan tid
alla andra minnen
som vi glömt längst vägen
vi glömmer
du glömmer
jag glömmer
och kanske vill jag alltid påminna dig om
att du engång älskade mitt sätt
10-03-21
Fredag
Påsken har varit, haren glömde gömma sina ägg hos oss. Jag klarar mig, Inte tagit en endaste godisbit till munnen. Frågan är hur länge ska jag vara utan det. Kan sakna den där känslan att böka ner sig i sängen och lägga godispåsen på magen. Bara njuta av ledighet och gärna en kär bredvid sig. Skriver allt mer sällan nu. Mamma väntar då hon nu håller på att utvecklas till en datahacker (nästan).
Vår tröttheten har nått mig också, är ni ner slagna av den med. Jag känner mig rejält nockad för verkar inte hitta den där extra energin. Jag får helt enkelt fortsätta med mina middagslurar tills den har kommit tillbaka. Det är inte många dagar kvar på lovet. Det känns lite tugnt. Men det gör mig nog inget att börja studera igen. Vi har kommit på lösning för mig (nu ska det bara passa med skolan) så kommer jag också en dag ta studenten. Tråkigt och panikartande att det hela tiden drar ut på tiden. Men att hoppa av gör inte saken bättre. Det är bara att acceptera det faktum att för mig klaras det inte av att göra på samma hejdundrande fart som er. Så det här ska nog bli bra.
Funderar på att sova lite förmiddag innan jag beger mig upp på staden och fyller kylskåpet igen. Vill kicka igång mig lite också så jag kommer ut på en långpormenad med Melwin. Känns nästan som jag håller på att bli sjuk igen. Så jävulskt trött. Imorgon är det utgång. Men jag har inte bestämt mig ifall jag känner peppen. Ska smaka lite på orden innan jag sover på frukosten. Melwin ligger här bredvid mig ner krypen i täcket och är lika trött som jag. Kan någon komma och göra oss friska med sina kärlekspussar och kramar.
En vit riddare som sticker spjutet i alla drakar vi har nedanför vårat hus. Så ska jag slänga ner mitt vacka långa blonda hår så den kan klätta sig upp.
Ring mig på telefonen innan så jag kan förbereda att raka benen, armhålorna och tvätta håret (en prinsessa ska vara barnastjärtslen).
På söndag blir det hockey. Ser framemot det. Var på bio i Borlänge igår, måste säga att filmen Farsan var inte som jag hade tänkt mig. Jag satt mest och vred mig, i det osköna stolarna och tyckte de som visades på duken var allt för pinsamt för min smak. Men det funkar nog mer för någon annan. Det är alltid uppskattat att gå på Bio ialf. Var dock synd att kroppen tyckte att sitta på de där stolarna inte var någon höjdare. Den gjorde amok rätt fort.
Påsk
Spotify är redan på. När kom det till mig att musiken var ett underbart måste? Alltid klarat mig så bra utan, nu gillar jag inte när högtalarna står tysta. Nu kom farmor med mina gåstavar. Glömde dem där ute i skogen efter min promenad i spöregn. Luften är så syrerikt då man är ute och går/springer när det precis regnat eller när det håller på att regna. Nog för att man blir genom blöt och stor risk för att bli kall så är det skönt. Dock har mina revben börjat ge av sig stora skopor smärtor. Så kunde inte njuta fullt ut av promenaden. Idag känns det revbenen är bättre. Det visar sig seden när jag ska ut och gå.
Solen tittar fram lite då och då. Hoppas att det spricker upp lite senare. Lyssnar på gammal musik på den tiden då gården våran var parkerade med gamla bilar. När doften av ny bakat bröd och naturprodukter kom inanför dörren när det vankades besök. Vissa dar är det nog fortfarande tomt att besöken ute blir. Men någon dag kommer nog dörren öppnas på ett nytt sätt.
Tänk hur livet blir ändå och tänkt att man klarar alla det där tunga motgångar som man tror ståendes på slagfältet att man ska dräpa, men icke. Starkare blir man av allt det där som gör ont. Även fsat man inte tror det. Bagaget sitt blir mer innehållsrikt. Låt det bli proppat av alla kolhydrater man inte får äta.
Ska nog försöka klämma in en middagslur denna dag. Blir så otroligt trött om jag inte får den där sömnen. Undra vilken väg jag ska vandra idag. Blir antagligen här om kring då bilen har brummat iväg till säter. Ska nog bege mig till Ica och inhandla lite ingredienser så jag kan baka lite bröd. Undra ifall man vågar ställa Melwin utanför, tror inte man trös det. Då är det väl någon som snor honom.
(en dag gjorde jag god räksoppa)
Nej nu ska jag sträcka på bena köre lite morgongympa. Komma igång och möta dagen med lyckorus. Nu är det Påsklov och jag ska vila, vila, vila och vila. Sen närmare slutet ska jag nog titta lite i skolböcker. Men det visar sig, sen blir det att ta tag i hur jag ska fortsätta skolgången, halvtid, heltid? Det är frågan. Men det tunga tar jag då. Nu tror jag att Melwin har bajsat inne, kom värdens bajsdoft. Topppen. Hoppas jag hinner hitta det innan jag kliver i det.
Amen
