klippdocka

Klädd i mina stickadekläder sitter jag ihopkurad i bilsätet
bilen läcker oro
och jag ska bort från dom här utnötta vägarna, måste
min sköra kropp blir allt mindre för varje hink av kyla du skälper över mig
jag gräppar tag i dörrhandaget är berädd att slänga mig ur
ifrån våran verklighet
men din hand nuddar min stickadearm och värmen skär sig in
och jag blir sittandes kvar
åksjuk
jag måste bort från dom här vägarna
har dom memorerade utantill och jag vet att allting är redan trasigt
det finns ingen oupptäckt vattenpöl för oss
även fast man ibland kan önska det när en stjärnafaller

bilen stannar och jag kliver av
vänder mig inte om även fast benen darrar
jag tar ett djuptandetag, andas in den kalla höstluften
kylan sticker i näsan men jag blir fylld av energi
jag skymtar i ögonvrån att bilen lämnar vägkanten
visar mig oberörd
sparkar till en utav alla brunapåsar med snabbmatsrester
andningen blir tyngre en oas sköljer över mig, jag blir påmind av dig
fäcktar med armarna stampar med bena i otakt
vägrar släppa den ångerfyllda känslan in
plockar upp en sten lägger den i handen
tittar
knyter min näve
och jag vet att jag omfamnade den med stor styrka och tro
men den kom alltid till att bli kall och hård så fort jag
släppte den
jag öppnar handen beskådar den svarta lilla sten som ligger mot min handflata
den ska inte få besegra mig
och jag släpper den mot marken
blickar upp fortsätter min vandring efter vägen
fram imot oupptäckta kurvor

den kommer få ligga kvar där länge, länge igenom sveriges alla årstider
och jag vet att det kommer bränna till i bröstet
och andningen kommer bli tung
när jag paserar en utav alla våra vägar
men jag kommer aldrig låta mig plocka upp den igen
hur mycket den än kallar efter mig

i mina stickadekläder bestiger jag livets alla högaberg, utan dig
gruskornet jag sparat efter dig får ligga kvar i fickan så länge jag lever
men någon störra plats kommer du aldrig kunna få igen

och jag fortsätter min vandring längst med vägarnashistoria
och jag ska hitta någon att älska, om så bara för natten

Tungdag för kroppen men jag tog mig igenom hela skoldagen, jag trodde att på hemvägen skulle kroppen svika mig totalt. Men se där, skam den som ger sig. Och solen gav min kropp rosor. Och jag måste säga att det är så mysigt med höst! Världens bästa avslappning när jag kom hem, en god koppkaffe och tunnbröd med sallad och paprika och en söt melwin på sidan om och nu känner jag mig allert igen!
Efter som alla andra var fullbokade med annat så fick jag ta fikan med mig själv hemma i soffan, det var inte dumt de heller! Nu har jag suttit här och skrivit ut mönster till syjuntan på fredag, längtar!
Hoppas att jag inte är alldelns för värdelös på det där, så att jag faktist kan bära det jag lyckas prestera! Ska gå till biblioteket nu och låna hem lite mönster, sen till mormor och samla på mig stickor och garn och allt vad jag kan tänkas behöva!
Jag är på toppen humör! Sen blir det träning med julia och kanske solning?
Borde plugga lite franska men jag känner att jag behöver unna mig roligheter istället, vilket jag kommer göra.
och det där med franskan ja det kan få vänta.

Njut av dagen , för det gör jag!
puss o hej och imorgon blir det träningsvärk som välkomnar en, underbart!

när jag var ung kunde jag dirket stänga av datorn och stänga ögonen. Nu måste jag helt enkelt varvar ner med ett blogg inlägg. Sen kan jag somna lugnt.
Med min poncho som besegrar alla regndropparna och med melwin vid min sida så är jag nog lyckligast ivärlden.
Propp full med ord. Det är jag alltid nuförtiden. Men på någotsätt så stör det nog mig inte heller. jag är glad nu, jätte glad faktist. och man ska ju sluta när man är på topp. så jag ska nog borsta tänderna göra rent tungan och krypa ner i sängen och rasera mina högar med vikta kläder som jag borde lägga in i skrubben men det orkar jag inte. Så jag får helt enkelt städa om någon annan dag. Började nämligen med det imorse. men jag hann inte klart. Förens jag slocknade på soffan.
Klockan är för mycket. Och jag kommer vara för trött imorgon och kroppen kommer vara så ond imot mig, och jag kommer muttra för mig själv och gnälla över att jag inte la mig itid och säga till mig själv, hur kunde jag vara så dum när jag vet hur ont jag får när jag inte sover. Men jag lär mig visst aldrig. Och kanske är det tur det att man trotsar sina öden. Annars kommer man nog ingen stans här i livet. då hamanr man nog i en gråsörja. och där vill inte jag hamna ialf. 
Det passar inte mig och mina framtids drömmar. ta tag i skolan imorgon. Det ska nog gå bra, om inte kroppen dödar mig under lektionstid. 
Nej nu måste jag stoppa mina fötter under ett varmttäckte innan dom förfryser. Tack för i kväll mina kära. 
Och imorgon blir det nog mer träning och solning på schemat!
perfekt, upptäckte precis att jag inte får av mig ringarna då mina fingrar ser ut som korvar. 
Har man inte bekymmer så skaffar man sig. Hoppas att det är fint väder imorgon o att dom har fått hem mitt busskort! Just ja man kasnek ska beställa skolkorten ? det har jag helt glömt bort, inte slängt en tanke på dom. kanske borde bli lite mer fåfängd av mig. Eller så borde jag inte det. Jag är nog rätt nöjd med att känna mig som världens vackraste när jag står i mina leriga stövlar o mammas förstora stickande tröja, och med mormor skjalar o mössar på huvudet. 
Det är jag det, det är elina när jag är som bäst. 

Godnatt nu och hoppas ni alla sover lugnt!


puss  

Det blev ingen skola idag då jag vaknade med världens ledvärk. Men pallrade mig ner till frukosten men somnade på soffan med melwin på magen, och där blev jag kvar. Tills mamma kom hem från frisören två timmars djupsömn och jag var endå inte utvilad. Utan fick dela dagen med huvudvärk istället.
Blir att sova tidigt ikväll, Efter promenaden med julia antagligen. Var även ivag till vårdcentralen och ska få lov att börja på pencillin igen. Jag har ätit det till o från sen december nu och jag kan säga att jag har börjat tröttnat på det. Speciellt nu när jag är utan allt annat så vill jag inte gå o knapra på sånt. Men jag har ingenting att säga till om. Men om 110 dagar då jäklar. Då tänker jag gå med alla parasiter kvar i mig och kommer strunta i alla recept. Jag är dum jag vet, men det struntar jag i.
Har drömt några mardrömmar om att allting jag har på datorn ska raderas så nu skriver jag ut alla mina miljontalsdikter, och jag känner mig dum mot alla träden.
Lyssnar på markus också men har fått svårt att lyssna på musik medans jag gör annat samtidigt, jag blir mest stresad då. Var tänkt att sola idag, men det får bli imorgon kanske om jag känner mig bättre, hoppas på det!
Måste pallra mig till skolan ivilket fall. Har ett matteprov som inte är gjort. Och de måste göras snarast antar jag.
Blev lite arg på mig själv när jag borstade tänderna och tänkte jag har tre år på mig att göra klart alla skolarbeten. Suck. Men det är inte lätt när man går med infektioner i kroppen. Jag blir så trött då.
Men jag ska bli bättre, det har jag lovat mig själv. OCh det har jag blivit också! ligger inte efter i något, tror jag inte. Inte vad jag har märkt. Det visar sig imorgon när jag återvänder.
Nu ska jag forstätta att skriva ut alla dikter sen blir det promenad! och lite mer naturgodis!

puss o hej

jag blundar
dina armar runt mig i smyg
och jag försöker minnas hur din kind känns mot min mage
min hand intrasslad i ditt hår
säger det så tyst jag kan
så att du inte ska höra men en liten del vill att du ska höra
att jag hoppas nog på att du tar mig med storm igen

det här var inget vi hade tänkt oss
vi skulle dela på varandras frukost för alltid
och jag skulle alltid vara irreterad på din öppna mun
men du stampade sönder oss
och i ren ilska hjälpte jag till
för jag vill innerligt vara på den sidan som vann
jag ville inte vara sköra skärvor på marken
men det var det jag kom till att bli

om jag sätter mig ner och andas, blundar
kan jag plocka fram alla dom dära sylvassa känslorna som du gav mig
när du släppte mig mot marken
jag skar mig, limmade och försökte sätta alla mijlonerpusselbitar på plats
bli till något som reflekterade till det jag visste att du älskat högt

jag skrek tyst, revsönder min hud och kastade mig runt i sängen
av panik
dina händer var borta förlängesen
men dom satt fast i mig
dina ögon stirrade mig till galen även fast jag visste att dom inte fanns där
jag vakna upp mötte den grumliga ostabila värld jag hade
kommit till att bebo
som för några timmar sedan hade varit
bomulsmjuk

allt skulle bort, framför allt du
ingenting skulle få påminna om dig
men allt precis allt satt du fast i
dunkade huvudet mot väggen och klistrade mig fast
bakom mammas rygg
och jag sjönk, sjönk djupare än döden själv
jag var obefintlig
hjärtatslog men jag var död
ville inte möta något
dagarna var smutsiga, mitt liv var en äcklig kloak
och jag väntade på dina mjuka händer som skulle lyfta mig upp igen
till din nivå
men jag blev kvar där under förlänge
jag lät mig ta doft av det äckliga
och jag hade inga krafter att slå sönder alla mina
nervederingar om mig själv

jag drack bort dig, trodde jag
men ju mer jag svalde desto större bit
var jag tvungen att bli sönderslagen av
och du var överralt
du satt fast i mig, på mig
sög ur allting, jag var en svartruttensten
och jag försökte hängamig fast längst ditt ben
men du märkte mig inte
du trampade förbi mig
på mig rättare sakt
och jag kom till att hata dig mer än allt

jag skar sönder mig, ville att du skulle se allting du skulle mista
som du redan hade mist
när du slängde bort våra drömmar
med en äcklig mening och fula kalsonger
du hade stormat i mig hela natten
och jag visste vad som väntade
men jag vägrade tro

vägrade alltid tro, och när jag inte orkade bära upp skölden
så atackerade dom jävla parasiterna mig hårdare än vad jag kunde
leva
och jag dog
jag vet att jag dog
alla såg det
och jag trodde aldrig jag skulle bli lycklig igen

du döda mig, och nu försöker du återuppliva mig igen
och jag måste säga att du lyckas
även fast jag sotade ner dig allt vad jag kunde
känns dina händer lika mjuka som då
och jag saknar dina läppar lika mycke
och jag vill att du tar mig med storm igen

jag vill att du ska älska mig tills du dör
för vi var det vackraste
och jag kan åter igen ge allting för dig
men jag säger det så där tyst så att du inte hör
för jag är rädd, livrädd att du ska springa igen
så fort du förstår att mitt hjärta slår ett extra slag för dig

tre äppelträd att bestula, och du knyckta en bit av mig när du log
precis som förut, och jag faller
men den här gången är jag vackrare
men också skörare än förut
och jag vill att du ska kyssa mig ömt med kärleksläppar
och tala om för mig att jag är det finaste du vet
att jag är värd att gräva sönder alla fantastiska backar

jag viskar det lite högre än tidigare
jag hoppas du stormar sönder mig igen
och att vi kommer lysa vackare än förut

 (ord och känslor, och man ska ta det med en nypa salt)

Nu har en hel helg gått igen och jag sitter faktist inte här med söndagsångest. Längtar nog helt enkelt lite till imorgon, och det är skönt att välkomna dagen så.
Det är en dusch som står och skriker efter mig, Men jag kanske är så dissande att jag tar det imorgon istället.
Borde ta tag i mitt rum i morgon också, kajsa fick nog en lindrig hjärtatack när hon steg in där. Jag ska bättre mig. Eller jag måste bättra mig, jag kommer snart bli med i renthus, och då har det gått för långt.
Tränigen var lika roliga idag också, dock så funkade inte höfterna så som jag ville att dom skulle funka. Men alla dagar kan inte vara en bra dag.
Imorgon blir det träning med julia igen sen blir det solning. Och så ska jag nog springa förbi och titta efter ett par träningskors kan bara inte springa barfota längre, får brännsår av golvet. Och det gör ont, ont.
Sen antar jag att jag kommer få mindre ont i knä/höfter/fotleder fall jag sätter något stötdämpande på fötterna det låter logiskt.
Har övnignskört hela dagen istort sätt. tog en välbehövlig siesta på dagen sedan steg kajsa in o väckte mig! Borde anställa henne som väckaklocka lä man bli glad varje gång man vaknar. Sen bar de av till träning!
Håller med dig, att det är fint o underbart med hösten. Hösten är så mjuk och stillsam på något sätt. Som att jorden förbereder sig för att gå i ide. Den går ner på lågvarv. Men när kylan biter en på kinderna då vill jag helst packa väskan och fly från detta hårda väder.
Det blir nog utlands resa till vintern, Men jag har ännu inte fått tag i någon garanterad resevän. Kanske ska annonsera på blocket.
Dredsen är det nog snart dags att sätta i snart igen, bror på fall min kärakusin orkar fläta i dom på mig. Men det tror jag!
Var ett bra tagsen jag hade dom i, men dom borde nog kokas om innan dom sätts i. Nu ska jag bege mig till badrummet så får vi se fall duschen flörtar med mig tillräckligt mycket så jag stiger in i min 'tidsmaskin'.
Det blev inte som planerat, Och jag vet att jag är hemskast av dom alla.
Men det kunde nog helt enkelt inte bli på ett annat sätt än så här. Med tiden glömmer man det mesta. Det är det enda man kan sätta till tröst. jag minns dig, även fast jag inte hör av mig.
Kanske kommer dina gator alltid bli ogådda av mina fötter.

Jag vilade inte ut mig så där som jag ville att jag skulle vila ut mig, jag gick upp innan nio alla dagar. Inte bra, inte bra. Det få bli hårdhandskarna nästa helg.
Undra vad som väntas då.

ta morgon dagen med storm, och sug in höstluften lite mjukare. Och njut lite mer av dina närmaste.
För livet är trots allt här och nu. och varför vara bitter när man kan välja den ljusa sidan om man bara biter ihop munnen och riktigt sträcker sig efter det, Så lyckas man.

Jag dundrade fram i våran jätte bil, och jag är kär i äpplerna som slår i marken bara för att jag ska äta upp dom, amen o gonatt

Precis kommit hem från mormors dammråttor. Men nu har jag dödat dom alla med min disktrasa/svamp. Även fast jag borde ha legat kvar i sängen imorse och tagit ut en sovmorgon efter gårdagens promenad med julia i stadsmörkret. Kom hem runt tre tror jag och gick upp runt halv nio imorse. Borde ha hållt mig kvar i sängen men jag ville följa med mina små kusiner till Kupolen. Och det gjorde jag också.
Väl hemma gosa jag ner mig i sängen och sov en timme med Melwin för att samla kraft för att sedan stå och slåss med moppen som vägrade starta. Efter tio minuter startade han hann ta mig till tremans, Så kände jag att det var punka. Så bara vända och ta cykel istället. Svor lite tyst för mig själv när jag tutade några extra gånger för att pappa skulle reagera och sätta ut huvvet ur huset. Men han reagerade inte. Så de var bara att slänga hjälmen och börja trampa.
Om inte moppen hade bestämt sig för att bajsa utluft så hade jag kunnat haft myslördag men kajsa. För så som kroppen mår idag så klarar jag nog inte av att cykla milen.
Men imorgon kanske?
Ska nog borra ner mig i mina myskläder och ta de lugnt hela kvällen. Äta popcorn med pappa och njuta av ledighet. Ska nog också kedja fast mig i sängen till kvällen så jag inte tar mig upp innan nio. Får anlita någon som kan drämma mig i huvudet när jag försöker ta mig upp. Ska ut och övningköra med Rune i morgon, Det ska bli kul. Men just nu är jag väldigt trött.
Händerna har gjort sitt för idag. Nu ska jag nog sitta här och rulla tummarna en stund. Sen dricka vatten.

Hade bra ikväll. Tade lugnt på staden och riv inte hotellet!

Dagen har spunnit på bra. Biffat lite på gymmet medans dom andra sprangrunt på vasaliden.
Skönt. Att slippa kylan som är för outhärdlig för min kropp. Sitter och pluggar matte o ren panik, känner för att bara dra täcket över huvudet och ligga kvar i sängen när morgon dagen kommer. Har inga problem alls att räkna matte men bara det är prov så grötar siffrorna ihop sig och jag förstår absolut ingenting.
det är så typist jag har jätte skönt schema men självklart måste dom på fredagarna ha den jobbigaste dagen på veckan, mycket snällt.
Stinker fortfarande surströmming i källaren efter att det är någon mycket mogen ungdom som har slängt ut en sådan burk. Och andra smarta ungdomar försöker dölja lukten i parfym, och det reflekterar till att det blir helt outlidlit att andas där nere + att jag är känslig mot parfym gör inte saken bättre. Så jag tog mitt pick o pack och flyttade upp en trappa.
Kände inte för att gå ner i oaserna när jag ska hämta min skolböcker. Lite Franska meningar tills imorgon också som jag heller inte har präntat in i huvudet, men jag drar ut på det hela en stund till. Man måste få lite semester från skolarbetet när man kommer hem. Skönt väder var det idag, så när jag kom hem stod jag i trädgården en stund och åt äpplen medans hundarna sprang runt/haltade. Fox har blivit senil, mamma fick höra igår att det skvala från storrummet när hon stod och pratade itelefon så hon blev tvungen att gå o titta vad det var. De var Fox som stod på mattan och kissa ur sig hinkar, och han gav henne en blick : vad tittar du på, jag kissar, privat!
Och melwin pissar och bajsar överallt. Har inte kollat än vart han har lagt pölarna i mitt rum.
Men har sett en bajskorv i någon dag nu men har ingonerart den. Jag är en äcklig människa. Men hunden är äckligare.
ska inte sätta på mig strumpan den ligger på (fast om det krisar, så kanske)
Ja ska sanrt bege mig till vasahallen igen då.. Synd att kajsa inte mådde så bra idag så hon hoppar träningen.
Jag som hade längtat efter att träffa henne. Men förhoppningsvis mår hon bättre på söndag, då blire att skakafläsk på afrodansen! Och gympan efter, jäklars vad jag tog i. Och det ska jag göra nästa gång också. LÄngtar redan är nog blivit träningsnarkoman!
Tungan är bättre idag, men julia lura i mig att stressa med henne vid lunschen, aj aj min tunga. Men sådana smällar får man ta när man vill ha sällskap.
Trevlig pratstund med en ut av carlsons bröderna i matstressen. Alltid mysigt att få höra lite nyheter.
Börjat druckit massa vatten, borde få aploder för det! Då jag aldrig annars dricker vatten. Men efter som mamma hatar att jag har en stång i tungan så tänker jag se till att det läkar fint. Och vatten och rikligt med mat måste göra susen!
Undra fall jag ska köra dubblapass idag heller inte, Antagligen kommer jag inte slita mig men borde hem o plugga!
Jag har tappat bort min sportbh i min röra på rummet. Ni kan inte ens ana hur det ser ut. Har nog inte varit så här illa på evigheter. Det värsta är nog att jag störs inte utav det. Trivs bland mina högar.
Fortfarande allergiprickar på kroppen. Fårse om dom sköljs bort av vattnet, håller tummarna för det!
Gudars vad länge sen de var jag träffa ida, kanske blir någon mystimme i helgen med oss flickor?
Ska städa oss mormor i övermorgon också, Nu när två katter är borta så lär de vara färre överraskningar under sängen/sofforna. Bajs, och hårbollar.
Har egentligen inte ens tid med detta. Men är man Elina så är man, och pressar tiden lite mer.
Känns att jag dricker massa vatten måste kissa hela tiden. Vi har inge toapapper här hemma. Så fall det saknas i vasahallen så vet ni vart dom finns.

Nej nu ska jag ta mig i kragen gå och byta om, snegla lite mer på matten sen iväg o träna!
inte diktat på evigheter heller, trist!
Får göra något åt den saken i helgen.

ut i det fina vädret nu och sitt inte vid datorn!

yes, då vare gjort. öm och svullen.

Är arg till tusen då min kära mor kontrollerar i överdrift. Nu har hon fast bestämt över att jag inte äter. Att jag är undernärd och att hon behöver sitta o stirra när jag tuggar i mig födan på tallriken. Vem tappar inte aptiten då?
Förjävlig dag iskolan (blevbättrenärjagpratamedjulia) men annars har jag bara gått runt o frysit hela dagen. Och när man äntligen slutar så möts man av ett solsken, eller inte. Tappa glädjelusten totalt. Och bara för att jag har börjat träna nu och känner att jag mår så himla bra utav att göra det, ja då ska hon hacka på mig och tala om för mig att så mycket får jag inte träna, det klarar inte min kropp av.
Ska hon inte vara glad över att jag fortfarande tar mig upp ur sängen och tar mig till träningspasset även fast jag vet att om jag inte klarar passet idag så bryter jag sönder ytterligare en bit av min livsglöd. Behöver ingen som pickar på mig och talar om vad jag inte klarar och vad jag inte gör.
jag kämpar tillräckligt hårt mot mig själv. Har inga krafter för att behöva ha en föroläsning över varje beslut som jag fattar. Vill bort från dom här väggarna idag. Vill slå lös mig från hennes tyglar.
Det gnager på mig att min frustration bara kan bedömmas som 'ungdomsår'. 
Ge mig tre månader och öronen deras kommer bli söndernötta av myndighetsregler.
Rebell mot allt känner jag för att vara, men vet att de bara kommer hålla sig i tankarna. de verkligen kokar i mig. usch usch.
Tack för att du förstörde hela min dagsplanering med plugg och träning.
Nu tappade jag aptitet för allting, inklusive mat!

Jag var glad. Nu är jag bitterheten själv.

Moget och mycket ungdomligt inlägg. Amen

Hem kommen från skola, skog och stadsärenden!
Rumpan har fått lite stryk sen igår känner jag, ömmar när man sätter sig ner. Tacka fan för det när jag slet som ett djur. Ikväll blir det träning igen har precis införskaffat mig ett träningskort! Så nu jäklar ska man bli slimmad!
Skolfotot är avklarat också hann inte se hur jag såg ut. Men det gör inget kan se mig i spegeln och det räcker.
Skulle inte sitta helt fel med nackmassage nu känner att jag har ömmande muskler där också, bara ringa om ni är intresserade.
Var förbi hasse också och beställde körlektion då blir det att tuta på en torsdagsmorgon, så ska vi se att körkortet ligger snart i min hand!
Även fast jag körde slut på mig igår kunde jag inte sova, Låg och vred mig flera timmar. Slutligen somnade jag väl men vaknade var och varannan timme, Konstigt. Var inga tankar som dödade mig heller utan det saknades bara sovaintresse. Så idag är jag tröttare än igår.
Nu ropar mamma och jag ska ner och äta med henne, men först ska jag tvätta händerna.
Här är inte svininfluensan välkommen!

Tack o hej!

Tränat tills jag var en stor vattenpöl och kroppen skakade av utmattning.
Helt underbart och imorgon kommer det vara en kärring som tar sig till skolan förhoppningsvis bara pågrund av extrem träningsverk! kan uppdatera om det imorgon, efter som jag bloggar för jämnan nuförtiden.
Duschen är fortfarande trasig så fall man ska göra sig ren här hemma måste man duscha i baljan och koka varmvatten. Så jag valde att efter träningspassen gå till emelie o erik och störa dom i deras söndagsmys. Men var där en kvar så jag gjorde nog inte så mycket väsen av mig. Var inte planerat att duscha där så sitter nu i en lilaklänning som jag lånade med mig hem.
Är väldigt trött och vet att jag kommer somna direkt när jag lägger ner huvudet på kudden, men ändå så håller jag mig kvar. Vill få ur lite ord innan jag kan krypa ner och somna lugnt.
Direkt när man kommer på hemmaplan igen hasar sig ångesten sig fast på mitt bröst , och hur mycket jag försöker skaka bort den så sitter den där och bara suger ur mig den där energin som jag behöver.
Men jag får väl helt enkelt acceptera den, mata den och göra den till min kambrat. För jag blir inte av med den.
Men med den får jag massa ord, det kommer alltid något positivt ur det negativa.
Armarna skakar lite än efter passet, skönt.
Man känner sig aldrig riktigt lika ren efter man duschat som man gör när man har kört slut på sig helt svettats ur all smuts. Men när man är så här utpumpad som jag är nu så vill man inget helldre än o krypa ner bredvid någon under täcket.
Det vore verkligen inte helt fel.
Men därimot så är det ingen som ligger i sängen o väntar på mig. Jo, nallen men han ligger alltid där.
Melwin sover nog redan nera oss mamma och pappa.
Och jag kommer inte ropa upp honom till mig. Det är skönt när dom är borta för då är det bara min hund. Direkt när dom kommer hem så tar dom över honom.
och jag orkar inte hindra dom från att göra det, varsegod ni får honom.
Och alla regler jag sätter upp för honom dom försvinner när härskarna kommer in i huset. Och nästa gång dom beger sig av någon stans så har han glömt av alla regler och man måste börja om från steg ett.
Imorgon är det dresyr, Visar sig om jag orkar ta mig dit. Men det tror jag att jag ska orka.
Men kommer nog vara minnen som knager på mig då lite extra hårt och vet inte fall jag klarar av den typen av motgångar just för tillfället.
Nu ska jag krypa ner i sängen, sakna lite mer. tänka lite till. Och sen följa med dit drömmarna tar mig.

Godnatt mina kära, imorgon får ni bära mig.

Jadå har man nästan precis kommit innanför dörrarna här hemma! låg en stund i sängen och berättade helgen för mamma och pappa medans pappa balanserade med innerfönsterna, och satte dom på plats. Så nu kommer det äntgligen bli varmt! så kanske slipper dubbeltäcken?
Haft det superbra! Nog för att kvällen började lite stramt så blev det bra mycket bra sen när det vankades gratis sprit,Med framträdanden! Sen blev det dans resten av kvällen! Riktigt roligt att bli uppbjuden av män i 40 års åldern. Dansade även loss med siv (farmors syster). Och fick igång Jörgen på dansgolvet också så vi hoppa runt. Riktigt roligt!
Kommer inte ens ihåg senast jag träffade den sidan av släkten och ska jag vara ärlig så kom jag inte ens ihåg vem det var som fyllde år när jag åkte dit. Men det var Örjan. Inte min släkt. Men han presenterade oss som : släkten från dalarna. Så fick vi ställa oss upp och resten betraktade. De var större fest än vad jag trodde runt 120 pers. Och var av dom vara bekant med 10? Men de blev roligt ändå det funka även fast vi pratade olika dealäkt!
Men det var väl ingen snygging som förförde mig men jag sörjde inte för det.
Varit himla mysigt att vara med familjen hedman mycket länge sen jag träffade dom längre än för att fira något barn eller liknande. Att festa tillsammans med dom har jag inte gjort tidigare.
Jörgen frågade mig lite diskret vid bordet: festar inte du till det? Du vet vi är inte dom som skvallrar.
hehe, är det han som säger det kan man väl inte gärna låta bli.
Snart bär det i väg till affrodansen och skaka rumpan lite mer. Hoppas jag o farmor åker upp till gun och pysslar någon dag!
tycker inte det ska gå tio år till nästa gång man träffas. Aldrig tidigare varit i  uppland även fast jag har släkt där, konstigt. Men så är det väl man rår väl inte om sina band tillräckligt förens dom är döda och ligger i graven.
Gudars vad jag är trött i ögonen. Kommer nog somna som en stock när jag har tagit mig hem fårn träningsverket!
undra vad denna vecka har att erbjuda för smarrigheter. Ska bli intressant att se.
Och ni läsare varför är ni så dåliga på att kommentera? gillar ni bara att klutta runt och vara anonyma. Skänk ord till mig. Det blir som så himla mycket roligare då! Socialare. slipper jag sitta o prata med mig själv över denna sida.
Men svenska o strama, Det är väl så det ska vara.
Nu ska jag bege mig någon stans. Kanske vila ögonen lite. För att sedan byta om och hurta mig till vasahallen och förbränna alla godbitar jag har proppat i mig under helgen!
Drömde en obehagligt verklig dröm inatt, jag var gravid. Men blev dock inte så verklign sedan när jag log och konkade och skulle få ur med det, Då kom det ut en hund. Såg precis lika dan ut som melwin fast det var hans bror. Jag ville inte ha kvar honom utan jag skulle sälja honom dyrt.
Jag som hade sätt framimot och få en bebis så blev det en pälsboll istället.  Och när jag vaknade var den också borta.
Här i livet får man då inget, bara massa förkylningar. och motgångar.

och skaka av er den där stramheten, ge mig ord

amen.

En ostabil morgon med massa kärlekslåtar på radion, och jag vaknade upp med alla våra minnen skrikandes i huvudet.
Pappa lyckades förstöra dushen så jag har badat i min balja som jag annars har stickat i, det är tur att jag inte är så stor.
Snart bär det av till uppland och jag har inte packat klart än men det gör inget, känner ingen stress. Hoppas på att helgen kommer bli mysig, och jag längtar tills jag får träffa min älskling! Var så himla längesen och jag hatar det att vi träffas så sällan. Men man får väl leva med det faktum. Var nyss ute och fottade orkar inte redigera om dom, kanske gör det något annat år hundrande. Känner mig ovanligt fin idag, kanske är löshåret?
Det är synd bara att du inte ser mig nu när jag känner mig som finast, för då kanske du faller hårt för mig igen.
Fast så ska man väl inte tänka.
Men jag gör det (ibland). Hemma bygge med radiosladden men den funkar fint, brusar mindre än orginalsladden.
Rummet är inte städat men de gör heller inget, får komma hem till ett stökigt rum på söndag. Det stör nog mig inte. Sen Blir det en hel vecka som väntas, kommer den bli lyckad med massa glädjerus? jag hoppas på det. Fårse fall jag o ida kanske åker till borlänge då. Om hon fått pengar.
jag gick till skolan men kroppen tog död på mig och jag ängnande min tid åt pela istället. De va mysigt.
hem kommen från borlänge gick jag till emelie och lagade varmamackor medans dom diskuterade. Sen blev det färga håret på min sockertopp och medans vi väntade på att den skulle verka klippte hon mig.
Det blev fint och håret känns fräschare nu. Det börjar bli riktigt långt nu och det gillar jag.
Snart så har jag nog hår ner till rumpan, just nu har jag det ialf!
Vet inte hur man fixar så inte allting lyser igenom på bloggen. På min dator så lyser det inte igenom men tex appel och andra bärbara datorer så lyser bilder/text igen, fult. Men det får väl vara så tills jag orkar krongla. Just nu har jag ingen energi till det.
Du säger att du är ovan att ha mig nära igen, men jag vet inte hur jag ska tolka det. Hur jag ska läsa av dina ord korekt. Jag blir nog mest förvirrad. Men det ska väl vara så i denna värld. Det är underbart väder. Och det gör mig glad, kanske tar en promenad innan jag beger mig till brunnsjöliden. Vem vet.
Nu ska jag packa väskan, lyssna mer på radio. Hamna i sinnesfullabruk och skratta mig träningsverk i magen.
Släppa allting och ta det till mig igen när jag kommer hem. Då kan jag bli ett grubbelvrak igen. Men nu ska jag njuta av tessans närhet.
Och dansa loss i bugg, kanske?

Ni får hade så bra när jag lämnar staden. Jag ska nog proppa bhn full med kondomer bara för sakens skull.
på köpet får man brösten att se fylligare ut och det är ju aldrig fel. Men vikt rasning så försvinner dom dirket, men det stör mig faktist inte heller längre. För det är ändå ingen som jag vill ska betrakta dom.
Så kondomförpackningar kan få göra det.
Kan ju roa mig med att göra dom till vattenballonger som jag alltid gjorde när jag var liten. Den gamla tiden är alltid mjukast så jag hoppar nog in i den tiden och röker pinnar i skogen och funderar över hur många steg det är från stenen till trädet. Och hur högt jag kan hoppa ifrån innan det känns som tusennålar i fötterna när man landar. sånna där enkla problem.
Lämnar halva jag kvar här hemma vid datorn, och det underbara det packar jag med mig.

kram på er.

jag vad ska man säga, jag har inte rört mig här ifrån sen mitt första inlägg denna kväll.
Jag är rastlöst, uttråkad och vet inte i vilket hörn jag ska stampa och skrika ut min energi tyst så jag inte väcker någon i huset.
Om jag var själv hade jag suttit på musiken på högsta volym o dansat röven av mig, Men mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt.
Sitter och väntar på något, men kan inte ta tummen ur arselet och komma på vad det där 'något' är. Kanske helt enkelt är det min bristande intresse från att röra mig från den välsuttna stolen.
Rummet är lika stökit som för något timme sen. Och väskan är lika opackad som den var sist.
Hörlurarna sitter kvar på mina öron (nutysta) men har ängnat mig åt att titta på youtubeklipp vilket jag aldrig annars brukar göra. Men man måste väl slå sig ur och inte vara sådan konservatism, så kanske ska börja titta på tv också för sakens skull?
vet inte, känner inte att den rektangulärasaken är till något större intresse för mig. Är väl helt enkelet så knäpp som du säger.
Jag vill gifta mig med betner, men jag gråter tysta floder när jag vet att det är omöjligt.
Vore skönt att vara i hans sällskap en kväll och bara få känna sig så okunnande och ovetande om världen.
Känna sig som en typisk 'ungdom' och tappa luften i den överdrivet thigta linnet som knappt täcker rumpan, för att det ska vara så.
Vet inte hur man börjar ett mail när man vill sluta med : kom så gifter vi oss och är lyckliga alla våra dagar, hör av dig om du är intresserad mvh en av alla andra youtubetittare och dagboksläsare.
Kanske ska satsa på att göra någon skandal. Kanske man blir rik på kuppen och han nämner ens namn. Alltid något.
skjuter upp 'göra klart listan' till någon annan timme som jag tror att jag kommer vilja packa med glädje. Men det kommer nog inte inträffa. Känner för att sitta här exakt hela helgen och inte röra på mig en endaste gång.
Kanske när jag måste göra människobehov, men annars vill jag inte slita mig.
Är inget jag egentligen sliter mig ifrån mer än massa funderar och att det är skönt att sippra ur mig allt med ett tangentbord. Eller där ljög jag det är verkligen inte allt, jag får aldrig slut på ord. Dom är överrallt, kryllar och nästan kväver mig om jag inte skriver ur dom.
Försökt att tygla dom men det är omöjligt.
Har bestämt att jag ska skriva en bok i min framtid, vet inte när det kommer till stapeln, men det kommer att komma.
Ska nog läsa några hundra böcker innan det så jag får mer ordföråd. Plugga in lite om världen. Så jag är en klok jäkel som kan sätta andra stoltatuppar i ringen.
Alla måste väl haft en sån här kväll när allting bara känns så patetisk och menigslöst. Varför ska jag duscha när jag skiter fan i fall jag luktar blommor eller skunk. Varför ska jag sova när jag är någon stans i mellan trött och pigg. Varför ska jag äta för när det är tråkigt att tugga.
Råkade precis få synt på en choklad bit som jag har lyckats glömt bort i några timmar, bra jobbat av mig. Bruckar glufsa i mig sådana godbitar på en gång.
Här lämnar vi inget till grisarna.
ska kanske satsa på att skriva ett överdrivet långt inlägg som ingen orkar läsa? det vore väl något. Tro mig jag kan lyckas galant!
Jag är nog utav en expert att tråka ut folk med ord. Att skriva är bra, om jag bestämmer mig för att skjuta någon, ja då kan jag göra det ihjälp av ord. I verkligheten är allting så mycket krångligare.
Sitter man och skriver med sig själv dagarna i enda så borde man få dom klokaste svaren.
vet inte ens vad jag har att vänta mig i uppbland, Nyp i kinden och ett nickande huvud från sida til sida: så stor du har blivit. Fast antagligen kommer det nog mer vara, ta i handen, bli bemött av en sorsenblick : du som var så aktiv, hur är det egentligen med dig.
Vet inte fall dom frågorna har lagts på hyllan men dom har varit ganska aktiva i min släck några år nu. Vet inte om jag ska klaga på att dom tycker synd om mig.
Men oandra sidan fall jag ska vara pesimist så vafan tycka synd för om man ändå inte gör något. Fall det är en som tycker synd eller tio som tycker synd gör ingen skillnad för mig, jag kan fortfarande inte få av mig mina jeansbyxor själv. punkt slut.
Hatar att se rötter som gränsar till dig, för att jag inte ska bli överdrivet inväcklad så att ingen förstår vad jag surrar om (iofs kanske det alltid är så) men ialf så är det tugnt att möta din släckt.
Jag hoppas att i den där lokalen där medelåldern kommer ligga mellan 40-60 att dörrarna ska slås upp och in kommer en riddare in ridandes på en rosa häst, och fångar mig med sitt lasso och far mig iväg till drömmarnasland.
Dock så om det mot förmodan skulle vara någon ung snygg i motsatta kön där så är det min släckt eller så kommer det vara min släckts pojkvänn. Vet inte men min magkänsla säger att det borde bli lite dålig stämning fall jag rövar bort en släckts pojkvänn som jag träffar sisodär vart tionde år?
fast o andra sidan då hinner hon komma över det tills nästa tillställning.

Undra hur min drömprins ser ut, eller fall jag redan har mött honom i mitt vandrande igenom mitt hela snart 18 år på jorden.
vet inte känns som jag har vandrat här i evigheter. Och ändå är de så jäklans många år kvar, varför så många för. Eller oandra sidan så vet jag inte om det är så många, vem vet jag kanske blir skjuten imorgon.
Fast sånt ska man inte tänka eller skriva för då får man sånna här dåliga tankar : att nu när jag sade jag då kommer det inträffa.
Som när man sitter på en lektion och så bara heltplötsligt ser man att läraren är naken. Man ser musen eller snoppen, kanske ser den ha sex med sin respektive på kateden. Sen kommer man på sig själv när läraren möter en med blicken : fan fan fan tänk på något annat han/hon ser mina tankar. Och då går det inte sluta . Det bllir bara värra, mer detaljerat så där så det blir riktigt verkligt, Kanske bara jag som har dom problemen?
antagligen, verkar bara vara jag som har idiotiska problem. Fast så är det inte, alla är så fullt upptagna i sina problem hela tiden så ingen har tid att tänka på någon annan.
Jag tycker vardagen blir lite roligare när man tänker att alla är simsgubbar. Jag kan komma på mig själv o sitta o le, när jag ser  allterna tiven ovanför huvuderna : kittla, ge skamlit förslag, osv.
Allt som tidigare kännts grumligt känns inte så grumligt när man vet att det bara är en människa som sitter och spelar the sims.
 
Eller så kör man på det att man tänker i ödet. Om jag springer naken igenom skolan, ja då är det meningen att jag ska göra det, och alla konsekvenserna som kommer dom är redan bestämda att komma. Så det fann ingenting jag kunde göra åt saken.
Allt man gör är redan förut bestämt, det spelar ingen roll fall man försöker vara en 'frimänniska' så är allting redan uppskriviet någonstans uppe i himlen vad som kommer inträffa, eller?
vad gör vi egentligen på jorden, varför har människan kommit till. vad fyller vi för funktion. Jorden skulle så himla mycket äldre om inte vi fanns. Så varför finns vi.
FÖr att leva kanske du tänker då. Men vad är att leva. Utbilda sig, skaffa jobb, för att tjäna pengar, men vad ska du göra med pengarna när du inser att dom inte gör dig lyckligare när din parner fortfarande är lika ful även fast din lön har höjts med 20 kr.
När du har köpt allt det där du har drömt om sen du sprang runt med kepphästen mellan bena.
Då är det inte lika 'wow' som det kändes när brosan kom hem med första bilen på gården. Inte fan vare någon gud som stod o jubla när du gjorde det där du drömt om, eller är det bara hos mig det inte är någon som jublar?

jag kör lite instick kanske det ser lite mer intressantare och det blir inte bara intrycket massa text orka. Fast o andra sidan bryr jag mig egentligen inte heller fall det är någon som läser detta, det är bara skönt att bli av med allt onödigt.
Den där bilden tog jag när jag nyligen hade varit o hälsat på edw/vin uppe i sälen bränt mig på ett elemänt (man kan tyda såret på vaden om man tittar, ser ut som ett blåmärke) kan lägga till också att såret ser lika dant ut nu också bara att det inte längre läker det har kommit till att blivit ett R som har bestämt sig för att stanna. Köpte dom där rosaskorna jag aldrig använt men som jag tittade på ett exantal gånger när jag gick in i affären. Sen när det var min storlek kvar bara så tittade dom riktigt på mig och sa: det är ödet elina, du måste köpa oss.
Och det gjorde jag. Tänkte jag skulle ha dom i sommras. Men till utlandet så körde jag med det : onödigt jag kommer ändå kommer nya klackar där tar plats. Sen när jag kom hem festival är nog ingen höjdare att skutta runt med högklackat på. Sen blev jag dumpad och då vare inte direkt det första jag tänkte på : nu jäklar ska jag gå stabilt i mina rosaklackar. Utan det blev gräva ner sig i fetthår mjukisbyxor sluta äta och vara allmänt nere. Råka precis när jag ska gå upp för trappen när jag legat på soffan hela dagen och undrat : ska jag eller ska jag inte duscha. Och jag bestämde mig för att gå upp i duschen (hade då undviket den i kanske 3-4dar) så ser jag att han är i våran bord och river runt och hämtar alla grejjer vi inskaffade till 'våran' lägenhet. Så det var ödet, att jag just då skulle gå upp för trappen titta ut genom fönster å se, och så klart gå ut med mitt feta hår. Mina byxor som jag dagen innan också hade burit och suttit i på golvet och gråtit tyckt synd om mig själv när mitt hjärta nyligen hade slitits utur och tydade vad som stod på byxorna : hug me, Så jag fick känna mig så där ytterligare ensammare och vart som tvungen att gå från rinnande tårar till nästan lite skrik gråt något i denna stil : öh öh buuhu. (ursäkta sidospår) tillbaka till när jag gick ut på trappen. Så ja tillbringade jag fyra timmar med att stirra på det jag inte kunde fånga och bli kramad pussad av något som inte ville ha mig, och jag kunde ändå inte förstå varför man då pussar det man inte vill ha. Men sådanna saker ska man väl antagligen inte förstå. det är väl helt enkelt svårt att bryta ett mönster antar jag.
Låg första och sista gången i sängen vi bar från strået hem till mig (2 km) över hela staden och folk tittade konstigt på oss. När jag låg på den hade han packat in den i bussen som skulle fara den till norge några veckor senare. Om jag hade vetat att jag aldrig skulle få ligga och mysa i den sängen, så hade jag faktist aldrig hödslat min tid på den. Hade äldat upp den om någon gav mig chansen.
Men det är alltid lätt att vara efterklok. Så jag fick se den vita bussen ge sig av med allt det där som jag hade planerat min framtid med.
Men sånt är väl livet, man satsar hårt på något för att sedan raseras när man inser, detta är för bra för att vara sant. Och varsegod välkommen till världen.
Men det ska kännas att man lever! Och ärligt talat nog för att jag då inte kunde sova själv och var tvungen att sova i den välbekanta skarven mellan mamma o pappa, så lider jag inte av det nu hur jäkla ont det gjorde och hur jag inte kunde se mig själv vara lycklig i framtiden. Och se jag har skrattat många gånger sen den där morgonen när det tog slut.
Men det är väl svårt att komma ur mönsret två år är ju ändå två år och att glömma allt så fort man slänger iväg alla fotton alla prylar som man kan ta på så försvinner det inte. Allting sitter som fastfogat i exakt allting som man möter under dagen. Det var förjävligt. Och det är helt otroligt hur människan klarar av kärleken. Den är ju så härlig när man väl är i den men fytusen vad man hatar den när den sticker knivar i en så man inte kan andas.
Så lägger man handen på brösten för att som kolla att hjärtat sitter kvar och visst fan gör det de men man lovar sig själv : att aldrig, aldrig igen.

Men visst kommer man trilla dit igen, och det var ju bara ett tonårshjärta som det slet lite hårt i och det var definitivt inte det första så det va väl inget märkvärdigt egentligen.
börjar kännas i ryggen nu att jag har suttit här i jäkligt många timmar. Får be nallen ge mig lite massage sen när jag kryper ner i sängen. Han 'bruckar' vara lite snål på den fronten men man ska aldrig ropa hej förens man är på andra sidan bäcken!
Så man vet aldrig.
Hör inte hört av emma på ett tag nu, tråkigt. Och inte kommer hon in på msn. Hon kanske har hittat sin tappra riddare nu i gbg och gottar sig med honom. Mamma och pappa var snälla och städade åt sköldpaddorna idag när jag var i skolan, jag har skjutit upp det som jag gör med det mesta nu förstiden. Men de gör väl inget någon dag kanske jag också tar mig i kragen och stryker skortan och blir ordentlig, tar tag i livet. Utnyttjar varenda sekund. Lever det 'vilda livet'. Eller så ska jag bara sträva imot allt som samhället vill att man ska göra: lyckas med karriären, tjäna bra med pengar resa jorden runt. testa allt vara nykär hela livet ut. Vara vältränad ha sexpack och cilikontuttar när man är 70 +. Jag kanske ska bara sitta här på min svarta stol sniffa på mina ord, och äta min choklad som jag inte tycker har någon dålig verkan på mig. Kanske en extra finne men det har väl ingen dött av. Eller jo det har någon säkert gjort. men jag är inte någon som tar livet av mig bara för att jag är en finne på nästan. När jag började prata om finnar med mig själv nu på min blogg kom jag och tänka på att det är skolfotto på måndag. Jag kommer få den där otroligt snygga skelögda minen som jag får alla andra gånger, gärna den där då jag ser lite uppblåst och verkligen uttrycker : inte blinka, inte blinka, slappna av.
Fast det gör väl inget har ju tre år att träna in den posen så den sitter perfekt till det sista året. Eller det kanske blir några extra år för mig. Efter som jag är sådan pesimist just nu så kan jag ju forsätta . När jag är 30 kanske jag har tagit studenten. Eller så har jag redan dött då. Den som lever forse , men ack inte så roligt.
(jodå , leva är väl roligt för det är väl det enda vi har?. för vad skulle vi ha fall vi inte levde. Vad skulle jag vara fall inte mamma o pappa beestämde sig för att hoppa i sängen. Skulle jag vara en ko på en äng kanske. Som ljust nu blir mjölkad. Eller en spindel i australien. Vem vet.
Den som lever får se vad som händer efter döden. Och vad som inte händer efter döden. Efter döden kanske vi bara sitter i ett svart rum och väntar på att det är någon ny ras/sort som ska hoppa i sängen. Och vi ska återigen simma ett maration och vinna, om vi inte kommer på deladplats eller hur många fler vi vill dela oss med i magen.

ärligt talat tror jag att jag har tappat alla läsare som jag hade ibörjan av min rubrik. hehe. Men det gör inget jag kan roa mig med det här hela natten om så behövs. Hur långtid det nu tar tills nästa natttåg kommer, jag missade ett där vid en elva på förmiddagen. Sen har jag nog inte stött på något sen dess. Konstigt. Men det blir kanske så när man sover förlite och blir övertrött, man blir imun mot att sova. Och man klarar sig utan sömn.
Denna bild togs när jag var brunhårig (fall ni missade det så kan jag upplysa er om det) att mitt hår är brunt på bilden. Då gick jag på p-piller hade extremt stora , ömmande bröst så jag inte kunde springa. Det var vinter/vår. Jag var upptagen, Jag var nog ganska nöjd med livet helt enkelt. Nöjd med hårfärgen enda tills jag kom till det där stadiumet när det ska tvättas ur och man får gå i två månader med oranget, råttfärgat otroligt snygg hår så man få rkänna sig som en prinsessa när man ser sig i spegeln. Eller inte. Antar att det fick bli mycket mössa. Jag borde nog nu gå och plocka bort att saker från sängen så jag kan krypa ner där, fundera lite på vad jag ska packa och slutligen göra det avklarat till resan imorgon, det bär av klockan två tror jag. ska ringa och höra med tessan imorgon när dom vill att jag ska komma. När bilen bär av från bunnsjöliden. Även fast jag skrivit ganska mycket nu så har jag massa ord kvar jag kan få ur mig. det tar verkligen aldrig slut. Och tur är väl det.
För jag älskar att skriva, så det är väl bra att det inte tar slut.
Som myckat annat göra, tydligen. (kännpiken)
Om du nu har orkat dig igenom hela texten dvs. Ja tack för ikväll mina läsare.
Och med mina tre inlägg så avslutar jag denna natt med att säga  att ni får ha en bra helgt.
Och vad jag har att säga är att njut av er käraste så mycket ni kan för en vacker/ful dag är den lyckliga historian ocsså över.
Om det så blir när ni går i döden eller om ett år.
Fan, jag är inte trött. men jag måste pallra mig till sängen så jag tar mig upp imorgon, som om det egentligen skulle vara ett problem för mig jag som vaknar sju varje morgon o är jätte pigg. Så skulle inte tro att jag skulle ha ett problmen med att komma upp innan två. Men man vet aldrig, imorgon kanske är den dagen då jag vänder från morgonmänniska till kvällsmänniska. Fast jag är båda delarna, klarar var uppe sent fall jag inte lägger mig i sängen då somnar jag på tre sek. en gudagåva jag fått av mamma. Fast iofs tänker man mycket så tar det längre tid. Och tänker jag för mycket ja då får mamma komma upp o sova skavfötters med mig. Det är mysigt.
det är tur att jag har kära föräldrar som ställer upp.

Godnatt på er nu.
ni sover säkert redan, och jag ska försöka att göra er sällskap.
Och jag väntar fortfarande fast jag vet inte på vad. det visar sig säkert i framtiden vad jag väntar på.
jag nöjer mig med att hoppa välbekanta vattenpölar jag behöver inte byta vatten.

---

i alla mina funderingar tappar jag nog någon pusselbit till mitt sjävförtroende.
Jag hade hoppats på att du skulle komma efter och pussla ihop mig, när du såg hur du bröt ner mig.
och jag har aldrig gett mig så naken till någon annan tidigare.
packningen ute blir och jag sitter kvar här med musik i mina hörlurar, funderar, grubblar och tänker.
ipoden har han bestulit tillbaka till sig och jag har inte längre något att dansa loss till.
Min kära gamla mp3 vet jag inte i vilket hörn jag har lagt unnan den. Antagligen på ett mycket smart ställe där jag viste att jag skulle hitta den utan att jag hade hunnit trampa sönder den!
synd nog så glömde jag det smarta stället.
Imorgon bär det av till uppland på kalas, Hoppas det blir roligt. Längtar tills jag får prata sönder mina tomma slitna ord med tessan. Saknar henne som inget annat.
Hur kommer det sig att allt blir som det blir och att det inte istället blir som det borde bli!
mijontals funderingar, och jag undrar fall du har slutat tänka.
Du kanske har slutat leva.
Vintergata fram och i all dammpanik håller jag mig fast vid något som jag ser förlisa.
Det är inte lätt när skorna är tusenstorlekar för stora och det är inte lätt när hjärtatverker och man vet inte hur man ska fylla ut det ekande tomrummet.
Som alltid måste tala om att den lekar tafatt i mina nerver.
Luften känns inte lika levande, och vattnet känns inte lika blött. Och jag undrar vad det är jag håller på med.
Vad försöker jag klösa sönder med mina tankar.
Jag vet inte, Jag är ett enda stort förvirringsverk, men mitt i allt det där är jag jäkligt lycklig.
många drömmar har jag packat in och lagt under sängen, och jag vet att någon dag när jag är redo kommer jag plocka upp dom och lyckas.
Medicinerna kryper sig sakta ur mig. Och det känns. Känns för mycket för att det ska vara bra.
kroppen tröttar ur mig, men jag försöker, försöker lyckas med allt.
dom läpparna jag kallade för mina, smakar på annat nu.
och jag undrar hur allting kunde komma sig och bli så här.
Och hur var livet innan jag hamnade här, ner grodd i alla mina drömmar som sipprarsönder.
Tappar allt ur mina händer, och jag svär tyst för mig själv när jag åter igen tappar tandborsten till badrumsgolvet.
Det är dumt att klaga men det är förjävligt skönt att spotta ur sig alla ord på ett 'papper'.
filosoferar om det mesta.
just för stunden är jag känslomässitdöd, det är nog kanske ganska skönt att hade så.
skulle vilja ut o springa, skrika ur mig all frustration.
riva bort alla hinnor av misslyckande som ligger över mig. Du skulle vara det där vita som var underbart bra för mig. Men du trampade sönder mig hårdast, tyvärr.







Tiden löper på. jag rullar tummarna och betraktar dom som går förbi mig. Jag är en bra betraktare. Jag kan spara onödigt mycket detaljer. Och jag minns allt det där jag borde glömt så fort det blev till det förflutna.

Vet inte vad jag ska säga till försvar, när du fångade mig med hoven var jag redan vingklippt, och jag behöver läka mig själv innan jag kan bemöta dig så där bra som du är värd att bli bemött.
Känner mig som ett vrak och har inget extra övre som jag kan skänka till någon annan utan behöver allt det ljusa till mig själv.
Jag ska nog gå och dränka mig i alla mina filosofitankar, för det kommer nog aldrig dyka upp någon som kan besvara dom så där jäkla bra som jag vill att dom ska bli besvarade. Det kommer nog heller aldrig finnas någon där som kan bära mig så bra som jag vill bli buren.
Och inte heller orkar jag öppna mig och slita ut mina innelvor för att tala om hur förjävligt det faktist är att inte kunna göra allt det där som dom omkring mig bara gör utan att tänka.
Fan, fan , fan och jag är förtvivlad. men jag vet inte över vad.
känner mig tom och arg och konstig.
Det är nog kanske pågrund av dig, fast jag vet inte. Vet ingenting bara att kroppen gör ont till tusen.
och jag vill till ett varmareland så jag kan göra allt det där jag drömmer om och lite till.

En dag blir jag nog räddad, så där som jag vill bli räddad.
Men än så länge så kramar jag melwin och nallen tillsömns. och varmvattnet får hålla verkerna borta så jag får några timmarsblund.
För du sa att du skulle vara allt det goda, och rädda mig från det här.
jag måste säga att du misslyckades med allt, amen. och godkväll

---

Fingrarna skakar lite när jag träffar tangentbordet, men jag ingorerar det.
Det är nog så att det är för overkligt, du är för overklig för att jag ska kunna ta det till mig på riktigt, Eller så känner jag bara så här lite över det?
Alla broar du har byggt upp för att nå mig, jag vet att du har raserat dom alla för längesen.
Men även fast jag brode knuffa ner dig från din byggnadsställning så låter jag dig bygga upp broarna.
Dom är långt ifrån stabila, men du är nära min höjd så jag kan se dig, känna dina andetag mot min nacke och dina fingrar som drar sig igenom mitt hår.
Jag vet att jag är för vacker för dina händer. Men jag låter dom beröra mig på ett avstånd som jag klarar av att hantera. Verkligheten är inte alltid så verklig, Det känns som jag, eller kanske vi fummlar runt i ett mörker som är större än universum, med en varsin lyckta för att hitta varandras händer och älska varandra så där vackert som vi båda minns att vi gjorde.
Dina ögon var alltid detsamma hur ofta jag än stirrade mig blind på dom, fanns det alltid mer kvar att betrakta.
Hur många gånger du än rörde vid min hud med dina handflator så fanns det alltid platser som var orörda.
Nätter vi pratade sönder, och hur många miljaderord vi än skänkte till varandras öron så ville vi alltid säga mer.
Blå,svart,röd,vit och grå och säkert i hundratusentals fler färger hade vi vårat speciella, Vägarna som var våra drömmar som vi rörde oss framimot, träden som var våran verklighet.
Och vi älskade oss för mycket så vi kvävde varandra i stolthet. 
Det var du, jag och vägarna. Stjärnorna som bildade trekanter, Våran verklighet var alltid obehaglit verklig.
Letade sig fel ord innanför bröstkorgen så rasade vi hejdlöst. Blev bilderna om det förflutna för klara så
tappade vi allt det där fantastiska under en delad kudde.
Vi såg alltid det där som vi skulle göra för att det skulle bli pefekt. Men vi höll så hårt i varandra att vi tinade bort ivårat kärleksego.
Vintern var våran, och snart är den där igen.
Men nu är snöflingorna bara mina. Och skidbackarna kom nog aldrig lysa så där mysigt som när vi forner för den nyputsade snön.
Om jag sätter mig ner på marken kan jag reflektera vart endaste mönster till något som påminner om oss.
och jag vet att du kämpar med samma sak, fast på en annan plats på jorden.
ibörjan var det outhärdligt med alla minnen, men nu kan jag titta på exakt allt utan att släppa tårar.

Verkligheten är inte alltid så verklig.
Och jag undrar vad som är bäst för mig. Kanske borde jag ge dig en knuff ut i avgrunden.

Jag är nog något utav ett känslovrak. Det doftar citron här hemma och det är skönt att höra andra hostningar än mina.
Kroppen har inte fungerat idag, antar att det var pågrund av bristande sömn. vimmladerunt bland tunga ord och jag vet inte på vilken sida av kärleksgränsen jag ska sätta ner mina fötter. Jag kanske helt enkelt står kvar i nuet. Och låter resten bara skaka av mig och fall med tiden.
luften skär in innanför huden och detta väder vill mig inte väl. Kurade ner mig i badkarsvatten och funderingar tillsammans med en flytande badanka. Han hade inte mycket till svar. Men jag var inte ensam i det stora badrummet, Och jag ryser när jag minns hur dina händer kunde beröra mig så där naket, som om du letade dig under min hud och i nästa inandning ligga tung kvar utan badvatten, och se med suddiga ögon att min tandborste fortfarande är ensam. Kall liggandes kvar med tusentals minnen och tusentals händer som vill åt mig.
Jag har lärt mig att gömma mig i ikearandigaduschdraperit, så du och dina händer inte ska hitta mig.
Men vissa dar låter jag mig få plockas upp av dina händer som jag skapat i fantasin.

lövenfaller till marken, och dom flesta äpplerna är ruttna, förmultnar vi med dom?
försökte alltid tyda dina läppar jag visste att dom var fyllda med ord, fast du inte rörde dom.
i panik gjorde jag allt för att mönstra om mig till något som du ville stanna kvar vid.
Men du letade som alltid efter något grönare bakom mina revben, under mina höfter, och jag undrar fall du har funnit den färgen jag saknade.
Det där underbaralyckofjärilskänslan som jag gjorde allt för att du skulle hitta hos mig, Men med mina ömmande fötter på en strand där du aldrig såg mig. Och där jag ville att du skulle se hur lycklig jag var när jag dansade mig trött på sementgolv och kroppen hindrade mig inte. Ville att du skulle se att jag lyste så där vackert. Så där vackert som jag viste att du älskade.
Men du släppte mig då när jag inte kunde göra något annat än att skrika ut alla helvetes tårar till havet, Medans du fattade dig lycklig där hemma, raserade du precis allt som jag hade längtat efter.

vedträden som staplades har eldats upp. Blommorna vi låg på och intog solenstrålar har vissnat. Dånet från vattenfallet där du räddade mig med våra stickande mössor har tysnat.
algerna som vi kastade på varandra och rensade från botten är tillbaka.
Tumstocken vi glömde underplankorna har förlorat sina siffror, och vi hann aldrig njuta färdigt av varandra ögon.
Innan dom var i det förflutna.
Innan tiden hann oss förbi.
Studsmattan med alla tusentalskärleksord. Och vi och våra sammanfogade händer.
Den svarta bilen och korvspyor, och jag med alla mina sånger.
kokade sönder mina känslor på spisen, och dina omaka strumpor klippte jag sönder och spolade ner med alla mina obesvarade frågor.
dina penseldrag på gardinstången, och eluttag. Dom bortglömda flugorna på fönsterbläcket som jag alltid räddade när du sov. Ditt snetak och våra sockadefötter mot taket. Vi lekte vilt i varandras hjärtan, och om jag ändå viste att det skulle göra så ont när du vända ryggen imot mig, så hade jag inte låtit dig få borra dig in så hårt mellan mina nyckelben.
Bussen som gick på kärlek, och vem behövde bromsar när tiden var som bommul.
Min envishet och kalla vågor som drog mig ut. Gummibåten på öppet hav och våra fötter mot varandras axlar.
i POP lät jag mig falla in i dig, och jag trodde för hårt på dina ord.
Dunkandekärlekstankar, och snart faller dom första snöflingorna. Och jag undrar om du minns allt vad du lova.
dina ord är inristade i mig, och jag filar varje dag för att dom ska kännas mindre.
gruset du målade kärleksord på utanför mitt fönster, och vi var som galna i varandra. Och ingen fick tillräcklig med luft. Jag klarade mig , så där som jag alltid gör.
Och jag önskar att du hade hittat det där, det där du letar efter imellan mina skuldror.

Burit det här för mig själv förlänge nu, och det var skönt att gråta ut i mammas trygga famn.
Bär allting stadit när jag blir beskådad, men jag vill inget helldre än att någon ska ta tag i den där tusenkilos väskan jag bär över axen.
klarar inte av samma tempo som andra i min närhet, och jag vill verkligen klara allt, allt som ni kan.
och jag försöker, men efter tusentals misslyckanden blir det svårt att hålla självförtroendet uppe och forsätta att gå mot strömmens riktning.
Raserade mig igår kväll, och jag behöver nu avbelasning. trygga famnar som talar om för mig att jag är duktig.
För jag kämpar så oerhört, med att hinna med allt det "normala". Men jag kan inte klara allt.
Och det skär i mig att springskorna samlar damm och pennans tjocklek blir allt större. och snart har blocket bytits ut mot en dator.

Jag vill så mycket, som jag inte klarar av. Och jag försöker , försöker vara så frisk som jag kan. Och jag klankar ner på mig själv när jag inte klarar allt det där som ni gör så lätt. och jag faller hårt.
Och jag behöver allt stöd jag kan få, och min underbara sockermamma hon bär mig nu.
intalar mig själv att jag kommer klara skolan, vist kommer jag klara den. Men när det inte går och jag blir stressad så bara släpper jag alla skärvor mot marken och jag har inga krafter till att laga dom. Jag trampar istället på dom och låter mina fotsulor gå sönder.
Men en ny början, det gör väl stor skillnad? då är jag utvilad.
Och jag trodde på det, men motgångarna som var då är detsamma som nu.
Och jag faller in i din famn nu, mamma.
För det skär, skär så ont i mig när jag ser att jag inte klarar allt det där jag vill klara.
och bär mig nu, och låt mig få ligga på den mjukaste bomul nu när mina drömmar gått sönder i hörnen.



och jag lovar att jag ska klara allt det där jag sagt, det tar bara lite längre tid.

Det är något som vrider sig i kroppen men jag kan inte sätta fingret på vad.
Lång tid har gått med försök att hitta medciner som fungerar så mitt i allt sökande har jag hoppat av. Låtit min kropp få vila från alla biverkningar
Och jag önskar innerligt att det ska funka så här (menjagvetattdeintekommergöradet)
Men det struntar jag i, tänker läka ut mig själv nu om de är så stilla sittande med feber.
Tog mig till skolan idag, gick hela dagen. Och jag stoppade in ångesten i bröstfickan och lät den få ligga kvar där
för jag har bestämt mig jag ska bestiga alla berg, hur många gånger jag än vill vända om
Du gör mig så oerhört arg, och jag vill slita sönder dig i bitar.
Och du ska ha klart för dig, att du är de världelösaste jag beskådat
och du kommer aldrig vara värd mig om så min lilltånagel

Rummet färdigt städat nu dragit ut de till sista dagen men nu är alla kissfläckar efter revirkisshund borta (förhoppningsvis)
börjar redan känna i händerna att medicinerna håller på att gå ur mig.
men jag vägrar stoppa detta lilla expriment för de
Det är skrämande att vara utan. inte längre vara upplåst på något och på ett konstigt sätt så känns de som man smakar lite av den friska sidan, även fast jag är långt därifrån och stegen är onda att ta
så ger de mig lite hopp, att jag är lite mer normal nu när jag inte är uppskriven på sjukhusbesök på ett tag.

Fredag, underbara fredag imorgon och jag får besök. Om han inte har ångrat sig och rivit sönder biljetten.
Fruktansvärt overkligt, men jag längar tills tåget rullar in. Och jag ska skynda mig så du inte får vänta!
 
Hoppas att min sötaste Emma kommer hem oskadd hon åker nämligen med en lasbilschafför till dalarna, man kanske helt enkelt måste ta konsekvenserna om man ska resa gratis. Men jag litar på dig Emma att någon med dalmål gör ingen illa.
Borde egentligen fortsätta att plugga vidare, och studsarunt på golvet med berusadekärleksben. Men istället så gror jag mig fast här på denna stol, och tar en pause från verkligenheten och bara hamnar så där mitt i mina egna filosoferings tankar.

Vi skulle titta på en film som fick oss att skratta, det slutade med att vi båda satt gråtandes på golvet. Bättre lycka nästan gång till oss, och de får bli snart. För jag saknar ditt sällskap redan!

En söt tjej gjorde mig sällskap hem idag, och jag bjöd på mackor och bränhults. Sen vart det pojkvännen som kallade, och banne mig att de kommer blir fler gånger vi träffas! Nu ska de inte gå fyra år tills nästa gång vi ses.
i vilketfall kommer vi nog stöta på varandra i skolan, och de är ju alltid något!

Min kamera är fortfarande kvarglömd hos julia, och jag börjar nog sakna den.
Men alkoholfritt vin i blodet försvinner det mesta, tydligen.

Färgade håret på min syster igår, och efter tre omgångar så blev det vackert resultat! Vilken donna jag har till syster. Vackrare kvinna får man leta efter. har längtat efter hennes sällskap, vi har inte träffats på så länge. Nu blev det en halv dag med skratt, starktmedel i näsan och thaimat, mums! och lite, lite diktläsning.

Nu ska jag återgå till mitt slitande sen blir det duschen och filmkväll om inte klockan hinner slå till för sent!
jag tror de kommer bli en underbar helg med mycket skratt, falun på lördag så kanske vi syns där mina kära!

puss