En till fredag att spendera
Godmorgon, precis vaknat upp ifrån en bok som jag missade helt att den ramlade ner över huvudet. Två timmars sömn blev det nog. Sitter nu här lyssnar på musik tittat ut igenom fönstret och blir irreterad på molnen som skymmer solen.
Omöjligt att bygga på sin bränna sittandes i blåst och skugga som kommer över sig hela tiden. Njutningen försvinner då.
Magen är proppad och jag försöker hitta mina intrekrafter till att ta mig till gymmet idag. Det är något hårt och starkt som tar emot runt maggropen. Typiskt. Dagen känns så typisk. Varför?
Helgen har att erbjuda Avesta festivalen. VI ska dit flickor, visst ska vi. Jobbar på peppen. Låt värdet byta rikning. Låt morgondagen ge oss strålande sol.
Gillar inte att sova middag ovetande och pågrund av de vakna på fel sida. Känner för att sätta upp gariner för spegelarna i gymmet idag för kommer se ut som en varandrande zoombi. Vad har jag drömt.
En massa hela tiden och jag blir nog lite smått galen på mina drömmar.Bara väntar på att drömmarna ska inträffa. Men nu när jag nämner de så gör de inte de, eller hur?
Hoppas inte det, eller hoppas jag på det. Jag vet inte. Magen har bränt hela morgonen. Vilken dag vilken underbar dag. Promenaden i morse gick segare än vanligt och på råga på allt klev jag på melwins tass.
Kände mig hemsk, men arg på samma gång och bilarna lä tro att jag är en dålig mamma. Imorgon ska jag missa hans tass, jag lovar.
Nationellt i matte avklarat. Inte för att jag mådde dåligt inför det. Men ialf. Det är avklarat. allitd något steg närmare slutet.
Nej nu ska jag byta om, låta maga skynda på magsmältningen, sen väntar gymmet. Nu ska jag hitta motivationen. Jag ska det jag lovar mig själv det. O imorgon ska jag sluta med det här. det ska jag. Imorgon ska jag lyckas att överstiga vågen.
<3
amen
Flaskpost
Det är tabu att skicka det till dig. Det är förbjudet att känna att du saknas mig. Och allt man gör blir alltid katastrof i övermorgon.
vart tog mitt liv vägen. Dränktes mitt sätt att andas lätt när du svalde våran nyckel. Och låt mig få vara pessimistisk för en kväll. Har sett mig resa mig stadigt härifrån våra kapitell, läst sönder alla våra kärleksmail så hjärtat nästan slutade slå. Ska tårarna börja rinna igen. Jag tror inte det de är bara för ikväll.
Du klev av min värld med dina fötter och den stannade genast. Andetagen blev till långsama suckar och jag slängde allt som gav minnen i tron på att det skulle bli lättare att andas.
Sommaren är här igen. Jag minns precis hur det kändes när du klev av. Och din värld började snurra fort fort fort. Jag hann aldrig med i ditt tempo. Hann aldrig förstå dina drömmar förens du trampade på dem alle hoppa. Klanadrade mig själv för alla bråk. Alla onödiga ord jag visste så väl att man kunde ha sparat, sprarat till senare. För om jag hade vetat då att jag bara hade kort tid med dig skulle jag alltid ha stängt min mun och låtit dig köra över mig , gång på gång. Och jag skulle ändå bara njuta.
Jag vet att det inte funkar så, idag. Jag klarade mig igenom den här förjävliga sorgen. Det här som gör så ont som inget annat. Jag har klarat mig igenom hela lång vintern med alla dina snöflingor. Alla dina mail med tomma ord. Jag överlevde. Även fast jag ville inget annat än och hoppa av när du fick min värld att sluta snurra.
För att för varje dag jag vaknar vet jag att det har gått ytterligare en dag från det där onda. Vi närmar oss året. Året med ett liv utan varandra. Visst har tiden gått fort. Har jag verkligen blivit äldre sen dess. Har jag blivit klokare. Mindre förundrad över varför det hände. Jag vet inte om ifall jag har blivit det. Men just idag får jag vara pessimistisk.
och just idag vill jag att du kliver tillbaka på min värld med dina stora fötter och får min värld att börja snurra fortare igen. Även fast jag vet du har kommit till att blivit en vän nu. Men man får sakna vänner man får det, eller hur.
Det var någon som sa till mig att låt han inte sitta kvar. Det gör han heller inte. Bara de fina minnerna. 
från en plats och tid som gjorde ont
Godnatt. Godnatt. Morgondagen kommer nog att ge oss sol, visst håller vi tummarna.
En söndag. En till sån där jobbig söndag.
Ligger ner bäddad i min säng gömd ifårn det kvava luften utanför mitt fönster. Morgon , eller efter middagspromenaden är avklarad idag också. Sällskapet jag hade tidigare i sängen har begett sig av. Med springande steg mot dörran. Jag kan inte vara annat än förundrad. Kanske kommer det besöket inte igen.
Nu när jag ligger här själv med mina tankar svamlar jag iväg och undrar åter igen vad meningen med livet är. Hur vore det om man kunde se in i framtiden. Så man praktiskt nog kunde undvika onödiga tillställningar när man då redan hade facit i handen. Det vore skönt eller otroligt tråkigt. Det bor på hur man ser det. Går dagen bjöd på fint väder och grillningen var mycket mysigt. Jag besökte Hotellet för första gången i mitt liv. Måste säga att varje kväll som man har stått utanför. Eller gått hem för att för festen tar slut och man vandrar hem till sängen. För att invänta sakna sms och en berusad manskropp.
På något obegripligt sätt har man nog målat upp hotellet som något mer. Det skulle hade det. Men det hade inget. Absolut inget. Lite högre musik och lite störra väggar det var allt. Verkligen allt. Fulla människor som trängs och trängs och gör sig snygga. Är det allt vi har. Är det allt vi lever för att dra i oss höga doser av droger i kroppen för att älska så där underbart bra som vi människor tydligen bara kan göra med droger i kroppen.
Vart är alla tillställningar utan droger. Vart är nykterhets festerna som jag vill bli bjuden på. Vad är livet och vad är människan. Vad fyller vi för funktion när vi ändå bara sakta men säkret gräppar våra händer om jorden för att långsamt kväva den till döds.
Känslor dessa eviga känsloberg. Vi väntar på den där dagen då vi kommer pussa den där rätta grodan, som faktist blir en prins med bara blommon och chokladhjärtan och inga dumma, dumma klumpiga sidor. För visst finns den där grodan. För alla sagor de kan väl inte vara påhittade. Jag vet ju att det finns en vacker prinsessa och en ful groda. Jag väntar och jag väntar. Eller är det så att jag redan träffat min groda.
Ska man vänja sig med saker man ogillar. När jag ändå säkert vet att jag äger sidor som inte människor gillar hos mig. Så det är så att man bara ska acceptera de där felstegen och ord man inte gillar att höra. Ska man glömma det och se de goda. För det finns ingen människa som passar en perfekt, Eller gör det det?
Jag får helt enkelt gifta mig med mig själv. Fast jag vet att jag inte kommer stå ut. Jag hatar mig och mina måsten. Och jag vet att jag skulle bli så trött på mig själv som parner när lorttvätten skulle växa sig högre än mount everest. Fan jag och mig själv skulle bli sönder tränade. Och jag skulle inte stå ut med alla mina rapar.
Jag skulle tröttna på mig själv. Så de dumma sidorna hos någon annan. Man kanske bara ska bita sig i underläppen och gilla läget. Och se saker utefrån större ögon och inte så trångtsynt.
Men det kanske bara är jag. Kanske bara för att jag är stenbock som jag funkar så här. Så här som jag faktist gör. Jag gillar att svamla. Tappa bort mig själv i bokstäver och inte förstå meningen i varför jag skriver eller till vem.
Det är skönt att filtrera min hjärna. Skönt att lämna allt här för att glömma bort mina konstiga funderingar över livet. Jag har en intervju imorgon. Jag har läst lite frågot man borde kunna svara på. Synd nog blir det direkt tomt på ord i mitt huvud. När det allid annars tycks vara fullt. Hur ska jag svara för de verkligen förstår att det är jag som passar perfekt till jobbet.
Det gäller att tro på sig själv. Jag ska nog göra det också, fullt ut. För jag vill verkligen ha jobbet. Ända nereifrån tårna. Och jag måste nu prata högt med mig själv och besvara de där frågorna jag inte alls känner att jag kan besvara.
Men jag kan, klart jag kan. Och tänk nu om vi hade den där förmågan att vi kunde se in i framtiden. Då kunde jag skita i den där intervjun om jag redan visste att den skulle gå på skit. Eller vara helt lugnt och köra fullt ut efter som jag redan visste att jobbet redan var menat för mig.
Nu ska jag bege mig. Tömma tarmarna på skit och göra skolarbeten. Kanske baka efter det och ta en till promenad med mig och min sanna kärlek, Melwin.
Amen.
Jag tackar dagen för att jag lever
förkylningen ligger fortfarande över mitt bröst men lik förbannat tog jag mig en rask morgonpromenad. Klarar mig inte utan dem. Högt sjungandes med Melwins koppel knytet runt magen är jag nog den lyckligaste flickan på jorden. Det finns inget bättre än det, det är livet att möta morgonen med mina svarta sköna vandrarskor.
Ligger nu på badrumsgolvet. Datorn gnäller över att den vill starta om och jag orkar inte läsa anledningen till det vi ignorerar och kör på på mig senare. Hade tänkt att jag skulle arbeta mycket med skolarbeten nu när jag hade lång helt men synd nog blev jag förkyld och orkern har inte funnits till hands. Skönt nog har jag ingen ångest som gnager efter mig för att arbeterna är ogjorda.
Nu ska jag sätta på lite musik duscha mig skinande ren och cykla upp på staden för att inhandla grillkol med min Emma. Fårse om jag tittar förbi på marknaden med Julia. Ska ju ändå upp och besöka den i natt.
Även fast näsan är täppt så är jag lycklig nerifrån tårna. Sötaste Korre har städat rummet medans jag var i väg på min promenad. Det är tur att man har änglar i vardagen.
Blir grillning hemma hos mig ikväll och jag är på toppen humör. Plockade superfina vitsippor efter vägen nu står de på matbordet och doftar gott.
Frågan är vad jag ska lägga på grillen ikväll. Har inte kommit på något bra. Lax har jag tröttnat på men tror googel får stå till tjänst.
Nu ska jag kliva in i duschen. lite speciellt att ligga här nu när mamma sitter ovanför mig och kissar.
Man är då med om nya sakar varje dag.
Och jag ska fortsätta njuta av denna dag!
puss och amen.
En kaka på en torsdag
Jag håller hårt om min mage när orden blir för farliga för att låta stanna i mig. Jag vet att jag har syndat igen. Att jag har misslyckats med det där jag lovar mig själv gång på gång att sluta med. Men en dag blir jag nog så där duktig som jag önskar.
Vaknade med regn smattrande på min fönsterbräda. Jag gillar ljudet av regn. Det ger mig ro och friskluft att andas.
En välbehövlig promenad med Julia denna morgon. I våra kära regnkläder var vi det snyggaste himlen hade skådat för dagen.
Mina sköldpaddor har ätit upp en annan. Huvudet flöt omkring i akvariumet. Tror inte jag blev speciellt chockad eller skärrad. Kanske är jag hemsk. Men de är trots allt rovdjur.
Nu ska jag dricka upp mitt ingefärs te för att hoppa in i duschen och sova lite förmiddag. Vilket väder. Det är otroligt grått. Det hade nog inte varit helt fel med lite sol.
en fin bukett från en fin människa
Ha en bra kristihimmelsdag. Amen
Med mina gummistövlar är världen liten
Skapade den här bloggen för att filtrera mina tankar. Lämna lite av mina ord på skärmen för att sedan kunna andas lite lättare. Känna att sternar från mig ryggsäck ramlar till marken. Men jag slutade.
Slutade tillsammans med att statistiken blev högre. Inget ont menat mot er som läser. Tycker verkligen om att ni intresserar er av vad jag skriver och era fina kommentarer ni skänker.
Men lägga sig naken över internet var svårare än vad jag trodde och orden fastnar i fingertopparna och vill inte rista in sig här. Jag använder mailen eller mina anteckningar i mobilen.
Jag har mått bra hela dagen. Varit lycklig över att jag lever. Även fast nätterna börjar bli tyngre nu igen och kroppen gör sig påmind. Stegen till toaletten börjar närma sig kilometen. Ack, vissa dar får man vara bitter.
Men det är bara nu kvällens timmar.
Haft en underbar promenad med Emma, det är synd att jag pratar så mycket att hon knappt hinner svara. Nästa gång lovar jag att lyssna mer på dig. Vet inte varför men du har alltid haft det inflytande på mig att du får mig till att prata. Medans med andra försvinner orden och jag lyssnar hellre.
Foten min är tre storlekar större och jag hoppas att den orkar morgon dagen också. Satt hemma hos min kusin idag och pluggade. ÄVen fast vi inte hann prata så mycket trivs jag med att vara runt henne. Som att få vara en möbel i hennnes vardag. Är så sällen vi ser varandra. En gång per månad. Vi har så olika liv, och tyvärr sällan de flätas ihop. Melwin ligger nu i sängen utslagen efter promenaden. Han jagade rådjur. Jag chansade att han skulle vända någon gång när jag släppte honom lös. Mycket riktigt, det gjorde han också. Inga rådjur han hann ikapp heller.
Jag längtar efter Teneriffa. Alla underbara människor som fanns där. Även fast jag inte mådda bra under perioden som jag var där efter som ord som borde ha sparats, trycktes ut över telefonen för att bita sig fast i mig. Jag klarade mig i tre veckor, och det hade jag inte gjort fall inte ni fanns där och såg till att min dag gick runt.
Lovisa underbara lovisa. Tänker på henne ofta och varje gång ger hon mig 'må bra i magen känslor, och färg glada fjärilar'. Hoppas verkligen att vi hinner träffa varandra i sommar. Ta promenader i de myggiga svergie och dricka kvällste.
Jag ska krypa ner nu i sängen och läsa på lite mer inför provet.
Glad över att ni läsare fortfarande tittar in på min sida, även fast uppdateringarna blir sällan.
Lördag
Fredagen har redan rusat mig förbi. Sitter nu här och njuter av träningsvärken efter gårdages gympass med kära Emma. Medans många andra ungdomar söp bort sina hjärceller utökade vi våra igenom att sitta och studera hela kvällen.
Tog mitt pick och pack och cyklade hem vid två tiden i det iskalla vårkvällen. Även fast benen pinnade i max hann jag notera att himlen var stjärnklar och mycket fin. Väl hemma trodde jag sömnen skulle ta mig innanför dörren men icke. Datorn fick locka med sitt brinnande intresse lite till. För att sedan dagen efter när solen gå upp hata mig själv för att jag inte la mig i tid. Att jag helt glömde bort att jag inte kan sova på mornarna. Så nu sitter man här, tagit en pause i mitt pluggande och förlite sömn i kroppen. Men Kaffekoppen kanske får hjälpa mig där framemot eftermiddagen. Tror att jag hoppar gympasset idag och tränar kondition istället.
Erikshjälpen verker jag heller inte besöka idag, vilket är synd. Men än har jag några timmar på mig. Melwin ligger här nu bredvid mig medans jag gör ack så tråkiga uppgifter Laborationsrapport, det är inte att leka med. Sedan blir det att inräkna ett kapitell i matten. Kanske även skriva ett Artikelreferat. Det bror på hur mycket hjärnan orkar med.
Funderar sedan på att unna mig en glass på lappens, dock sade pappa mellan hämtningen av bilnyckeln och dörrenssmäll att det inte var varmt ute. Så kanske inte en glassdag. Men vilken dag är egentligen inte en glassdag, det är frågan. Bara man klär på sig sen kan man ju faktist sitta inne och äta den.
Nej nu ska jag nog verkligen stänga av datorn och vila. För det lär inte komma ur nå mer briljanta ord på laborationsuppgiften ivilketfall. Lika bra att insefakta och ta en siesta.
Denna dag är oplanerad. Jag älskar de helgerna. Jag önskar att jag unnade mig sådana helger jämnt.
efter en underbar morgonpromenad
unnade vi en mysig frukost i solen
jag ler fånit när jag sitter själv och pratar högt.
har vi kommit ur det där träsket där gatorna heter : göra slut. Det känns som det är kärleksglitter som strös ut över oss medans vi sover. Känner ni det också, att tårna badar i pirr i magen känslor. Att man helt glömmer bort att magen kurrar för den är redan så full av vackra fjärilar.
Jag kryper närmare, närmre dig och det ännu oförbrukade framtiden. Vad har sommaren att ge. Jag sitter här och väntar i kvitter. Längtar efter din stora hand som omfamnar min.
Vad ser dina ögon som jag missat. Vad säger din spegelbild om dig själv när du behöver räkna mängden kalorier.
Släng alla vågar och dieter beaches 2010 är här och visst ser jag att du kryper längst väggarna. Gömmer kaksmulorna i golvspringorna.
Men du är vacker så som du är. Även fast din egen kropp inte når upp till dina höga krav. Du vill vara fjärderlätt och kunna äta pizzor i drivor. Vet att du förundras över hur du mår, hur ni mår. Men efter som inte maten når eran mage. Den når inte er mage med rutiner. Tänk dig att tanka bilen bara lite grann för att sedan få lov att putta den fram resten av biten. Det skulle inte funka i längden. Man måste ha något slags drivmedel och ditt är mat. Även fast du inte önskar att det var så.
Får inte kroppen i sig det den behöver, finns det inte kraft till att le och må bra. Kroppen ställer in sig på sparlåga förbränner mindre än om du skulle äta mat. Vara trött, grinig och kraflös låter det mer lockande än att vara sund, glad och lekfull.
Jag behövde säga det, även fast det inte är rakt till dig, till er. Det spelar ingen roll hur kroppen är formad som bär dig, det är ändå bara insidan dina vänner känner. Kroppen är bara en motor, som ser till att livet går runt. Därför måste man även ge den vad den behöver. Även fast rumpan känns alldees för stor. Så är det så den är skapad. Lär dig älska hur du är formad, för varje kurva är unik. Var snäll mot kroppen så är kroppen snäll mot dig.
Jag har inte haft en ledig stund denna dag. Cyklat runt på farmorscykel som jag igår rustade upp, böt däck och smörjde kedjan och fixa växlarna. Jag är en händig kvinna och per gessle kan ta sig i röven.
Sadeln hade rostad fast men frätandemedel och slugga löser problemet. Förlåt mina grannar för att det stod en galen dam i prickiga gummistövlar och skrek med en slägga. Inteligenten hade sprungit iväg och stenåldersgener tog över handlingskraften och våldet löste problemet.
Måste säga att jag är nöjd med resultatet, sadeln är perfekt höjd inge mer skavsår i muttan. Cykelkorgen hjälper mig att unvika sneaaxlar. Hjulen snurrar på bra medans benen pinnar flitit och vägen fram går ack så mycket fortare att bestiga.
Skoldagen tog jag mig igenom. Nästa dag ska jag också klara av. För efter skolan ska jag hem till mormor och hjälpa henne att städa.
Nu måste jag krypa ner i sängen jag är så trött efter städningen av vårat hus här hemma. Blev som illa tvungen att göra en stor städning då Melwin hade fått tag i en pumpafröpåse och rivit ur det över hela huset. Han hade även jobbat på flitit då han hunnit med att skvätta från snoppen och kräkas upp det frön som inte fick plats i magen.
När jag ändå hade skurmoppen under armen och dammsugaren i handen kunde jag fortsätta med att rensa kylskåpet. Därefter upptäckte jag att kylskåpet saknar varor och cykeln fick invigas lite mer.
Nu är kylskåpet fullt, huset doftar gott (godare) och tvättmaskinen är full. Vilket innebär att jag måste ut i boden och hämta in den och hänga den. Otroligt att jag kom ihåg det.
Det blir en tidig kväll om jag inte missar mina natt tåg. Eller om krafterna masar sig hit cyklar jag till Julia och ägnar min kväll hos henne, för att sedan sova över.
Amen
Maj
Inviger ett nytt ställe att blogga på, storumsgolvet. Lite kallare än övriga golv måste jag påstå. Men det funkar.
Valborg är över och Maj är nu här. Konstigt nog även fast det blev bristande sömn helgen som var känner jag mig utvilad och full av energi. Synd att förkylningen tog om.
Ett blogg inlägg av ointressant innehåll men kändes att det behövde uppdateras lite då de länge sedan. Dagen har jag spenderat med min kära Julia. Vi tog inte lite förlorad tid dock räknade vi matte största tiden men det är också att umgås. Cyklar fortfarande på farfars cykel som jag för övrit slår i muttan i stången hela tiden efter som den är på tok för hög, har funderingar på att fixa de andra cyklarna. Men muttan verkar hel än så länge så ett till tag får gå. Idag ska jag faktiskt låta Emmas mammas cykel till gymmet den är också för hög men ingen stång att skada skötet på. Finimang.
Uppsalasgator har jag vandrat på en gång tidigare. Jag och Emma gick i cirklar samtidigt som jag med mina barfotafötter försökte unvdika glassplitter. Men trot eller ej så hittade vi ett par skor åt mig på valborg. Jag hade blivit mycket besviken ifall en storstad inte ens kunde tilldela ett par skor. Mina som jag hade med mig, vet att det är otroligt dum planering men oandra sidan fick vi se störra bit av uppsala tillbaka till saken: Skorna jag hade på fötterna var av en storlekförstora så på en snarframtid så trillade de av och fötterna ömmade. Försökte i min desperation att pressa i toapapper vid tårna för att fötterna skulle hålla sig på plats, toapapperet funkade dessvärre inte. Så det var bara att knöla ner skorna i väskan och leta efter en öppenbutik i en främande stad.
Med en trogen kusin på luren och nummret till 118118 hittade vi till en galleria. Utmärkt.
118118 är inte så dumma trots allt.
Frågan är varför jag ligger på golvet när det finns soffor och stolar i vårat hus. Golv har jag fått lära mig är hårt och det är det också känner jag. Telefonerna ringer för fulla muggar här hemma och tror inte det är någon som är intresserad av att svara.
Varför då äga telefon när man ändå inte förstår sig på funktionen att svara. Kanske är det status.
Nej nu har jag legat lite förlänge på det här golvet och jag missar dyrbartid på gymmet. Men oandra sidan så hann maten lägga sig tillrätta i magen så jag känner mig inte lika mätt längre. Synd himlen förde med sig moln och min fina dag försvann.
Nu ska jag bege mig innan jag får anfall på hemtelefonen.
Ajöken sa fröken, hoppas min förkylning ger sig snart. Trött på att snora och hosta. 
Mina två favoriter, Rebell & Melwin. (mammas mobilkamera som jag förövrit har tagit beslag på)
