klippdocka

Efter att rivit ur min kameraväska ett ex antal gånger ramlar flärpen ut och jag har hyperventilerat i onödan. Nu ska jag spela hög musik och spola mig ren i duschen. En liten detalj är att den precis blev upptagen. Attans.

sitter här och är sugen på advokado. Och inte heller orkar jag gå till affären och inhandla mig ett par. Så jag får helt enkelt bara sitta och njuta av salladsbilderna på min skärm. Har inget vettigt att skriva om. Men ändå vill jag skriva om något. Det kanske kommer om en stund, ett brinnande ämne på posten. De funderingar jag bär på de är nog lite hemlighetsstämplade. Eller ska man köra hela vägen ut och vara helt öppen, och visa brösten på bilddagboken (kännpiken).
Jag har nog inte kommit till det stadiumet än, då jag känner att jag har behov att visa brösten på era skärmar. Jag trivs nog med att ha dem själv under tröjan. Sen att på somrarna att jag visar dem för solen det är en annan sak. Solen har inga ögon.
Ätit knäck så jag har ont i magen. Det är ju bara knäck en gång om året så man måste väl passa på så länge det finns i skålen. Juldagarna blev inte som jag hade planerat, om jag ens kan kalla det planera när jag tänke mig de för länge sedan. Jag trodde jag skulle ligga på ryggen och gråta tårar. Men inte en endaste tår kom, eller en olycklig tanke.
Kanske lyckades du inte svälja din stolthet, och blev som tvungen att tala om för mig att du mår bra. Jag tror dig, för du är kallare än snö.

Längtar tills det blir sol ute, så jag kan få fotta lite naturbilder. Försökte igår, men kylan tog med sig mina fingrar så väskan fick lov att bli nerpackad och min 'lugnafotomysigapromenad' blev till hetsiga steg emot värmen. Och Melwin fick inte ens stanna och slicka i sig så mycket kissa han ville. Jag kände mig dum sen. Kände mig så perfekt placerad i den där dåliga mamma rollen jag inte vill vara. Man ska alltid lyssna på barnet och möta den på halva vägen. Gjorde jag det. Nej inte alls, jag lät honom lyfta på benet sen sprang jag. Nå tunga emot gulsnö tyckte jag inte att vi hade tid med. Jag ska bli bättre jag lovar, fast det får bli när jag är vettigt påklädd.
mina axlar värker och en liten bit ner emot skulderbladen, utövade ståpåhänderkunskaper igår. Det var ett bra tag sen, och det känns idag. Jag hade inte tappat den kunskapen. Och jag kan fortfarande sitta och vara hel nöjd över att jag besegrade Albin på händer.
Tänka sig sovit massa timmar inatt, dock vaknar jag varje gång jag vrider mig och ont gör det för höfterna när man sitter. Trött på att ha ont i kroppen, men jag har inte tröttnat på att vara utan mediciner. Så hur ska jag göra. Mitt linfinger har blivit snett, och jag är arg på mitt imunförsvar. Kan det inte bara komma någon god fé till mig och spruta friskhetsglitter över mig, så ska jag sprida det glittret vidare så alla jag känner blir av med sina begränsningar.
Tusan kom precis på att jag har glömt att äta nypon varje frukost, det ska tydligen vara dunderkuren. Men tror inte det funkar riktigt så där superbra när man inte tar det regelbundet. Fy skämms på mig. Och mina vitaminer uteblir när jag aldrig nuförtiden sover hemma. Men kommer det lite sol så ska jag nog hinna få i mig alla vitaminer som jag behöver.
Ska nog utvidga mina ståpåhänderövningar, det är så kul. Sen ska jag nog hoppa in i duschen klä på mig myskläder och kanske titta på en film. Borde nog ta till mig telefonen också. Bror på fall jag orkar. Trivs så bra att vara utan den. Det finns ju faktist ett hem nummer. Ett mycket bra citat : ett brev tutar aldrig upptaget.
Feta ost , och sill är jag också sugen på. Förstår inte vad det är med mig. Jag måste vara skendräktig.




amen

(blirheltbetagenöverdettaresultatdåjagstårvidsängkantenochspegelnhängerpåväggen)

Jag ska hålla den hårt kring hjärtat. Och jag har världens bästa pappa.
Otroligt grymma bilder tar den, och detta är bara början.
Lycklig som satan, och visst fan ska det skrytas!


God Jul på mina kära, Nu ska jag åter gå till Julmyset.

Ska låta magen få vila med ett glas proviva. kura ner mig i sängen som doftar du.
Tack för denna dag världen, hoppas att du snurrar för mig imorgon också. 








 
jag kan så mycket, även fast ni inte tror att jag kan. Även fast det gör så ont så kan ni inte se. Och om ni hade sett så hade ni ändå inte kunnat förstå. Och jag blir arg i bland när jag tappar något så barnsligt enkelt som en tandbortsmugg. Skulle vilja att ni fick känna, att ni verkligen förstod att en dag som denna, behöver jag in på verkstad om jag vore en bil. Men inga varningslampor lyser hos mig. Kanske går jag lite hackigt och tappar lite mer. Men annars är det inget annat man ser.
Även jag med min envishet tröttnar ibland på att sjukdomen glömsbort, även fast jag vill glömma den själv. Så tränger den sig på, oinbjuden gäst som vägrar att gå. Det är nog inte lätt att visa att ni bryr er. Ni vill nog bara inte trampa mig på ömma tår. Men en fråga värmer mer, än om den uteblir. Och jag ska bli bättre på att säga stopp. Men om jag faktist vill kämpa med något fast det gör ont, och tar lite längre tid. Så är det bara jag som kan känna när det får vara nog.

amen

även fast det var något som sa att det var en välbekant kärlekston
så kändes din röst så långt bort. Även fast vi ruffsat till varandras hår. Och använd dina tshirtar som örngott. Så befann ditt du längre bort än vad jag trott. Det var nog lättnadens tårar som föll, medans din välbekanta stämma tysnade. Du drog inte ur spikarna från mitt golv, upprätt stod jag kvar. Även fast jag trodde du skulle ha din kofångare kvar, och rasera hela mig.





sittandes på tettas säng. Väntar jag på att lådorna ska bli fyllda och vi ska bära kartonger uppför trappor. Förkylningen har kanske blivit lite bättre. Och jag ska nog dämpa tröttheten med kaffe. Pannkaka vilar i min mage. Och jag trivs med livet. Och slag jag tror ska vika mig, gör mig bara starkare. Och jag har lämnat det mer än vad jag tror. Lovet är här hos mig. Och jag missade riskkursen idag. Och jag ger mig smällar för det. Men det kommer fler chanser. Och nog var det allt någon mening med det också. Jag glömmer allting nuförtiden och jag behöver nog mig en kalender.
Din rygg skrämmer mig inte längre. Och din röst var inte längre något jag ville ha.

Tjohej, tillbaka in i vinterkylan

Vi lyckades klaga alla så mycket att vi fick tjugo minus på posten över en natt. Tror vi svenskar aldrig kommer vara tillräckligt nöjda med något. Vad det än är så kan man vrida och vända på saken och finna skavanker och misstycke.
Förkylning damp ner i min brevlåda också. Känner mig som en ogrillad pepparkaka, tappar mina ben och armar så fort någon försöker flytta mig till plåten. Mamma julbakar. Och jag borde vara där, hjälpa till att stänka ner köket med mjöl. Kan nog bara åstadkomma att äta upp degen. Så jag håller mig på avstånd. Legat i soffan med melwin på magen och lyssnat när pappa har spelat mördarspel, Gick inte heller att undgå mammas sjungande i köket ' på torget klämmer kören i för änglarna på glid'. Kanske går lättare att julbaka då.
Vi ska nog bege oss till staden om en stund. Inhandla en jacka åt melwin så han inte ryker med i detta väder.
Snart kommer Emmas tåg in rullandes. mysigt. Hoppas jag blir frisk snart så jag orkar med att stå på jorden. Har en tendens att gömma mig på pluto när jag inte är på tipp topp.
Julhandlade med julia igår. Fick några fler presenter att lägga under julgranen. Men alla är inte klara än. Min telefon håller på att dö också. Och inte bryr jag mig heller. Känner verkligen för att leka struts och köra ner huvudet i sanden. Har letat i mina fickor men har inte hittat någon extra energi som ligger och samlar damm. Så det blir bara att ligga och vila. Måste nog gå och sova lite middag snart också. Så jag orkar dagen. Hoppas på att det blir bio ikväll. Just nu känns det som om jag inte skulle kunna orka att titta på en film. Men till kvällen kanske jag piggarna på mig. Får äta massa stark mat och trycka i mig vitaminer.
Nu ska jag gå och luta omkull mig i sängen.
Njut av Jullovet. Och ät julbord så korvarna trillar ut ur öronen.

jag ruggar tillbaka. Du har inte vält mig än. Kan jag skymta rynkor under ögonen, eller är det tröttheten som ger resultat. Jag åldras, du åldras och snart är vi döende. Snön här utanför har inte blivit trampad av mina fötter ännu. Poetar inte lika mycket längre. Orden ligger hos mig, jag kan fingra på dem ibland när sömnen gett sig av, Stirrandes ut igenom fönstret. Tankar som vandrar igenom mig, snuddar mig och ger sig av.
Hjärtat bultar ett tyngre slag, visst gör det. Ett hav av tjockareblod som tar sig in igenom kamrarna. Den känner igen tankarna så väl. Även fast kroppen inte är där. Och mitt Toapapper mönstrat av hjärtat inte längre faller i sär av tårar. Så minns kroppen känslan.
Fångar snöflingorna i handen. Och jag undrar vad man kunde gjort för att mönstra framtiden annorlunda. Karvat på hörnen lite så att slagen hade blivit lindrigare. Färre magslag, och liggandes i fosterställning kravlandes efter andan i en gigantisk säng som dränkte än.
Jättevågorna har stillnat. Det är bara ömma blåmärken kvar. Ibland vill jag bara blunda, fatta tag i mitt kjolstyg och springa fort, rädd för att snava ner i det förflunta igen.
Vill inte dit, saknar inte tiden. Men mina kroppen trillar dit igen. På välbekant stig som verkade lättare att vandra. Men det är inte sant, Jag vet att det inte är sant. Det är bara det att man glömmer dens gropar och snäva kurvor, när man blivit avslängd. När man blir intvingad på en väg man aldrig trodde man skulle famla ensam på.
Men jag har hittat min ficklampa som jag håller statit i med mina värkande händer. Du skulle hjälpa mig. Men du dränkte mig nästan istället.
Starkare blir man tack vara motgångarna. Även fast skolan inte blir besökt. Och träningenlagts på hyllan. Så tacklar jag det bra.
Du kan välta mig, ibland. Men jag reser mig stadigare för varje gång.

Äntligen vill bloggen samarbete med mig igen. Man kanske helt enkelt ska övergiva denna sida och hitta någon bättre, kanske våga sig på att göra en egen hemsida. Det vore inte helt fel.
DET ÄR MASSA SNÖ UTE. Jag, Melwin och Julia gick i snöblåsten igår, Melwin tittade skumt på oss när vi låg på marken och gjorde snöänglar. Han har inte lärt sig det fina med det ännu. Men jag hinner nog lära honom. 
I söndags var det då bloggen inte ville samarbeta, då jag hade varit på långpromenad med Melwin och njutit av solen. Men vitaminerna som solen skänkte mig räckte inte till att ta mig till skolan. Men efter all Julmat och julgodis så ska jag nog orka en termin till.
(stor smäll) Och efter kom melwin nu springandes med svansen mellan bena och hoppade upp i sängen och kör en sötpose. Undra vad han gjorde för hyss. Får ta reda på det sen. När jag har studerat klart. Hade faktist tänkt o göra det. Var ett tag sen, och arbeteshögen kanske börjar bli lite stor. Fast lite till kan jag nog vänta innan den rasar.
Efter som bloggen inte funkade då, så får jag ladda upp bilderna nu i efterhand.




Jag ska nog gå ner och mumsa på en lussebulle snart. Sen ska jag ut och se fall bebisen drunknar i snön eller inte. Kände att det blev väldigt mycket Melwin skrivandes idag, Så bebis fick erstätta namnet.
Imorgon blir det halkbana, längtar faktist. Ska se till att sova tidigt så att jag inte får nå problem med händerna. Skulle nog underlätta lite om jag kunde växla själv osv. Annars kan jag nog ränka med att de inte vill ge mig ett körkort. Efter halkbanan blir det kalas för min kära kusin. Ska smyga iväg och göra klart presenten helt om en stund. 
Julhandla på fredag igen. Då ska jag nog göra önskelistan fulländad. 




Vad vore jag utan han, vad vore Melwin utan mig.






(ser konstig ut, men det är något jag gillar med bilden ändå. Kanske det 'långa' håret)


Det va la typist. Nu slutade bilduppladdningen funka. Suck. Jag ska nog åter gå till blogspot. Ska filura lite på det. Men jag blir nog kvar. Men jag kan hota bloggen lite, så kanske han blir snällare och sköter sig.
Nu ska jag vara ordentligt ta tag i mitt liv och mina studier. Här kan man inte bara sitta som en hösäck.

Puss på livet

Bakat idag. De kunde ha blivit godare. Mamma tyckte om de ialf. Kanske var de för att de låg i hennes älsklingsburk.
Glad över att Alexandra och Julia kom över på kaffe & nybakade bullar, Vet inte om jag hade klarat ensamheten. Nog för att Melvin är där bredvid mig för jämnan så gillar jag inte att tackla ensamhetsluft. Kraften har som gått ur mig för ett tag. Och andetagen som ska före med sig lust, ger mig inget. Lovar mig själv att nästa vecka ska jag orka bekämpa skolan. Jag hoppas att jag klarar det. Även halkbanan som står på schemat då. Håller tummarna för att händerna ska funka så jag kan växla. Just nu har de en liten minisemester.
Känner mig tung i huvudet, flyter runt i en egen gjord dimma. Kanske har brist på något. Kom igång med melvins tröja igår också då jag klurat ett tag på mönstret. Men när jag väl hade klurat klart tappade jag bort beskrivningen, så jag gav upp. Den blir nog inte klar till jul. Har miljontals skolarbeten som jag verkligen måste göra. Men det finns ingen kraft till det. Och jag vet att jag borde sitta hemma och vila upp mig, Men jag behöver få lite närhet och gladatoner i mina öron. Så jag måste, måste umgås med nära och kära.
Jag är ledsen kroppen att jag inte beställer akuttid. Men jag lovar dig att jag ska lyssna på dig en vacker dag.
Ska nog bege mig in i duschen snart. Kanske spegla bakhuvudet och se hur färgningen blev. Och ladda kameran.
Hoppas jag klarar mig utan tetta, iofs kommer hon hem igen i natt. Men tycker om att veta att hon är på ett lagomt avstånd så jag kan luta mig emot henne när jag vill. Är helt enkelt inte stabil just nu. Mamma säger att det är inflamationerna. Jag hoppas att hon har rätt.
Snart är det Jul. Vart befinner sig min snö? Ska jag behöva göra en snögubbe i glass detta år?



Ungefär så där känner jag mig idag.
Tåget här utanför står still. Någon valde att kliva av världen idag. Jag undrar vem det var. Ambulanser och män med ficklampor har gått fram och tillbaka längst åkerskanten och letat kroppsdelar. Stackar annhöriga.
Får hoppas att personen kom till ett bättre ställe där den kan trivs mer. 
Aptit var väl inte passande att dra upp vid detta ämne. Men mamma ropar och jag ska tugga ner mig lite mat i magen så jag orkar hela dagen.
himmel är klockan redan sex. Jag trodde hon var runt tre. Då är det på tok försent att vila middag. Fast jag kan nog åstadkomma det ändå.

Ha en trevlig helg nu kära med människor.  Imorgon ska jag Jul handla med Ida, Hoppas att jag hittar många mysiga sakar att slå in och lägga under granen. Mamma har redan placerat tomtesäcken i storrummet för att frästa mig att tjuvkika. Jag kommer nog aldrig bli för gammal för det.

tjosan var jag här igen då. Kaffet hjälper hjärtat att stressa upp lite. Och jag borde ägna varendaste liten minut som jag har över till att plugga. Men istället söker jag på träningsdrinkar på google. Det passar mig bättre än att drunkna i en företagsbok. Men om mitt huvud vill sammarbeta med mig imorgon så ska det nog funka bra (taiträ). Spring turen runt staden igår var ingen höjdare åt kroppen, speciellt inte när jag redan hade sprungit på gymmet. Och motionsgången i morse gjorde inte saken bättre. MEN självklart vägrar jag lyssna på värkarna. För bestämt mig för att fullfölja detta spelar ingen roll hur mycket den skriker. Det är bara att proppa öronen med mer bomull. Sen får jag helt enkelt ta smällen när jag blir äldre. 
 Tack vare min hög av motion igår så klarade jag bara av att stanna i skolan under en lektion. Men det får helt enkelt vara så. Jag tar min hälsa före skolan. Och så länge jag är nöjd med provresultaten så tänker jag inte sluta med det.
 Intag av sockerhög hos emelie, men det får jag helt enkelt acceptera. Vännen min jobbar idag. Och dum som jag är glömde jag mitt cv på köksbordet så det blir till att söka jobb i morgon istället. Måsta skaffa mig en kalender så jag får bättre koll på min tillvaro. Har dessutom tappat bort mina papper om halkbana och drogkurs, Hur lyckas man? Och inte heller låg det i min ytlighetshögar för jag städade bort bergen i morse. Hann med mycket denna morgon. Och det gillar vi. Och så ska det fortsätta också.
 Klart är jag stressad inför de kommande proven denna vecka. Men det finns inget annat jag kan göra än och följa med dess kurvor. Så jag väljer att sitta på min boj och bara guppa med. ta saker och ting i min takt. Och pressa ut stressen. Annars kommer jag inte klara av det här. Så enkelt är det. Längtar inte till helgen, och det är väl kanske konstigt. Inte så att det ska inträffa något dåligt. Utan jag längtar bara inte dit. Något stort fel på mig kanske?
 Ja vad ska man säga. Texten på skärmen är grötig. och omvärden runt mig snurrar runt och jag känner att jag inte skulle kunna förstå en endaste bokstav om jag försökte mig på att plugga. koffeinkick? Klen var nog det rätta ordet. Måste ringa till min sötasyter igen och höra om hon kan vakta Melwin medans jag tränar. Hoppas, hoppas. Dock blir det rätt sent. Men Erik kanske ställer upp.
 Äggen i mitt (vårat) kylskåp är slut. Katastrof. Ska försöka överleva utan tills mamma kommer hem, runt nio. Så det ska nog gå bra. Så länge hon inte glömmer att inköpa. Då avlider jag (kanske).
 Något jag längtar tills är nästa morgon. Så mysigt att vara ute och motionera på morgonen och se hur himlen ljusnar och med min superduper fina reflexväst som är ungefär tre storlekar för stor så den haklar ner över axlarna. Men det gör inget. Gillar att springa förbi människor i bilarna som sitter och väntar på pizza. Då jag vet att om jag själv satt där skulle jag svära för mig själv: Men gå och lägg dig jävla hurtis, Köp godis. Och därför kan man bara njuta av hatblickarna i ryggen. Då jag vet. Att jag gjorde det. Jag kämpade mig över tröskeln av biverkningar. Och jag satsar för att kanske höfterna/knäna klarar det.
 Sen gillar jag nog också att vara den där 'hatade hurtisen' för det är precis den jag är. Melwin också för den delen. Men sen att jag skulle behöva en rullator dagen efter det är smällan som man får ta. Jag får helt enkelt önska mig någon snällperson som vill köpa mig en cykel. Det skulle underlätta min vardag, avsevärt.
 Kommer nog falla som en fura in i sömnen ikväll. Håller tummarna för det då gårdagen var ett hav av vridningar i sängen. Men jag vann den kampen också tillslut och vaknade upp med en armande morder.
 Undra fall jag nu ska ägna mig åt studier. Jag tror det. Känns bättre för samvetet om jag nämner det för er att de är vad jag pysslar med. Och att jag sen bara sitter och vickar på tårna är inte så väsentligt.

Kanske borde jag inte ha slagit igen boken styr över dina egna tankar. Skulle nog behöva den nu när jag nått denna nivå, som även den ska besegras. Tankarna välter mig även fast jag redan ligger raklång mot madrassen. Andas tungt och noga, för jag vet att det är bra att ge kroppen syre. De kommande andetagen skrämmer mig, Vet inte fall jag egentligen borde upp och springa av mig all låtsas energi. Eller bara ligga kvar och låta den springa över mig. Vet att ångesten inte kan göra mig illa. Mer än tusen tårar och knivhugg i magen. Resten gör jag själv. Med mina tankar matar jag den. Och jag fummlar efter stoppknappen i mörkret. Hårt kramande om en kudde undrar jag när nästa avfart kommer.
Borde leta upp sidorna som blev olästa i mina ytlighetsdrivor. Den borde ligga där någonstans. Precis som allt annat som jag ensam tappade längst stranden. Mitt hjärta slog så hårt mot bröstkorgen att jag knappt vågade känna efter fall den hade slitit sönder huden. Hundramiljader frågor. Och på din stol kan jag rabbla upp dem igen. Jag hittar på egna svar. Det kanske bränner lite mindre då. 
Klär på mig det hårdaste skal av självkänsla. Fyller fickorna med miljoner visdomsord. Vaddar vantarna med mod. För att försäkra mig om att jag är skyddad emot dina skarpa blickar.
Men naken utan kläder ihop virvlad i din kudde. Faller jag för två. Och det enda som finns där är nyälskadluft. Inget vasst, som skadar min hud. Men ändå med ryggen mot madrassen förvrider tankarna mitt lugn.
Ett nytt stadium. En ny nivå av känslor. Jag hackar mig igenom det berg av besvikelse som föll över mig. När jag förstod att sommarnatten bara var egnad åt mig. Flyttar sten efter sten, och jag mjuknar i dina händer. Det är inte så att jag ångrar. Eller saknar det som var. Det är bara de att tiden innan gjort mig illa.
För varje dag andas jag lite lättare. och jättevågorna stillnar med tiden även de. Tänk att jag klarar mig så bra. Även fast jag bär på mycket som ligger ner packat i min livsryggsäck. Kraven tar med sig många ner mot botten, och den hade mig där ett tag. Men tack vare min ärvda envishet slet jag mig därifrån. 
Det är inte många dagar kvar på detta år. Och när nästa kommer vet jag att du är borta helt.

(ärjagvärdledighetenmåntro.Klartsomfanattjagär)

Blev ingen skola idag heller. Får helt enkelt ta nya tag nästa vecka. Kroppen har mått bättre. Är de kylan den klagar över tro. Skulle inte sitta fel med en utlandsresa bokad. Så man har ett mål att se fram emot. Nog för att körkortet är väntat. Så är jag ändå rädd att jag misslyckas. 
 Emma är hemma i våran lilla stad igen. Så sitter nu och väntar på att hon ska titta förbi mig. Undra vad vi ska hitta på för något stillsamt. Synd nog har jag redan ätit och nå mer mat kan jag inte trycka i mig. Och plats för fika har jag nog inte heller, är jag rädd för. 
 Det blir en lugn helg. Trappor ska jag akta mig för. Även dörrtrösklar och skåphörn. Jag är sugen på att åka och julhandla. Emma har säkert inte tid med det. Hon brukar alltid ha så fullspäckat på schemat när hon besöker hemorten. Nu tycker jag hon ska flytta tillbaka. Hon har varit ute och testat sina vingar tillräckligt. Jag känner för att gosa ner mig i soffan med filt och glass. Dra upp benen emot magen och bara kura ner sig och stänga ute vinterkylan. Och alla prov som väntar. Kravbergen får ta pause denna helg också. Har inte sett julia på hela veckan heller. Tomt utan henne. Vi får ta igen alltid vi missat på gymmet nästa vecka. Då när vi är friska o krya. Redo för att diffa och köra hårdträning. Hoppas hon inte dricker sig tokig på ingefära te. Jag kanske ska testa det. Först måste jag bara ut och hitta på någon rot i jorden. 
 Barnet har kommit ut ur magen på Ronja. Vet fortfarande inte namnet på det. Men han ligger i min mobil och sover lugnt. Det känns overkligt. Hoppas verkligen att de kommer hem över jul. Så man får sniffa lite på honom. Nu har Larsson släkten tagit sig ett steg längre i generationen. Undra vem som tar nästa steget, Jag eller Emelie. På tal om syskon så ska Emelie och Erik flytta hit. Inte in i vårat hus. Men inte långt härifrån. Ovanför tremans. Då äre det bara Jocke & Ronja och Trollungen som får ta och flytta lite närmre så är hela familjeskaran samlad. Skönt att ett badkar kommer närmre också. Kanske man kan få utnyttja det lite mer, än vad det har blivit tidigare. Hoppas. 
 Började sticka på en tröja till melwin. Kanske var han inte nöjd med färgen, han tuggade nämligen sönder mina stickor. Och latheten har slagit sig emot för att jag ska orka gå och köpa nya stickor. Det är inte direkt det billigaste heller. Kanske funkar att vässa udden bara. Efter som de är trästickor. Får testa. Tyckte jag såg en pennvässare här någon stans i krokarna. Vårat hus saknar nämligen alltid det som man behöver för stunden. Fast så är det säkert i alla hus. Mamma skylle på tomtesnissar. Jag skylle på senilaföräldrar.
 Hur jag själv mår. Det är lite diffust. Saknar kraft, och har inte tränat på hela veckan och det gör mig deprimerad. Känns som jag tappar alla muskler jag har bildat. Fast man ska väl inte lyckas tappa allt på en vecka. Hoppas verkligen inte det. Men hård träningen nästa vecka helt enkelt. Köp av gymkort. Måste också plugga inför körkortet. Får påminna Daniel om att jag skulle få låna hans bok. Antar att den är lite nyare än min då min är från 01. Det känns som det kan ha kommit lite nyare regler i leken. Testade köra provet igen 49 och man behöver 52. Och då har jag inte läst igenom hela boken. Gäller att läsa lite till bara så sittere. Mamma undrade nog vad jag höll på med när hade huvudet i huven på morgonen. Ska man lära sig måste man titta och känna också. 
 Nu har jag inte tid att skriva nå mer trams. Hunden skäller nere och Emma står på trappen. 

Ha en underbar helg. För det ska jag ha.
skjut dig själv och jag skulle skratta. (kanske)