klippdocka

Det pratas om fonder men jag lägger mig inte i vad som sägs. procenten i frånvaro skrämmer mig inte. Och jag hasar mig djupare ner under täcket. Med drömmar som sköljer över mig, vändningar som väcker mig. Är inte längre fast i det förflutna. Morgonångesten har gett sig av, kanske smälte den med snön. Allt som en gång var är miljoner fotsteg härifrån. Med mina fingertoppar drar jag över ärrbildning som du lämnade efter dig. Jag har låtit oss läka ut. Och jag kan inte längre minnas dig på ett tändsticksavstånd.
 Någonting som en gång kändes så levande. ruttnade sönder samtidigt som jag målade blommor över din kropp. Den hårda morgonen raserade allting som jag hade kommit och älska. Jag famlade efter dig i mörkret och hjärtats bultande slag inanför bröstkorgen kom att göra mig illa. Papperskorgarna fylldes av minnen. Fylldes av våran verklighet som jag blev tvungen att glömma bort.
 Inte längre ler ditt ansikte emot mig när jag vaknar. Stirrandes mot stjärnorna ser jag mig själv släppa taget. Då när sekundrarna räknades saknaden hade växt till något som jag inte kunde hantera. Fanns det ingenting jag längtade mer efter än ett avslutat kapitel. En dag utan dina påhittade andetag mot min nacke. Då ståendes på mitt slagfält trodde jag se mig själv förlora. Och jag måste säga det. Och det är synd att du inte kan höra. Men det var så mycket du aldrig förstod. Du ville läka mig med dina händer, men du var den största boven utav dem alla. 
 Nu här jag här. Just i det avslutande kapitlet jag längtade efter. Jag vann, och du var den enda som förlorade.

Mörkret utanför skriker nog efter fallande snö. En katt kurar ihop sig i min mage. Och med dina armar runt mig spinner den. Jag trodde inte i krigetshetta att någon kunde locka till sig den igen.
 Jag skriker inte efter snön. Inte heller efter julen. Men om snön kommer kanske jag börjar skrika efter julen. de
är nog så passa sammanflätade att jag saknar ingen när något saknas. en vilodag idag. Melvin bara skakar och jag såg nog vad som hände (menjagvågarintesäga). Stor hund skrämnde honom,det är nog bättre imorgon. jag
ska ta ut honom på en promenad snart. Knäna är lite bättre, men det dunkar i dem när jag går. Verkar inte längre
skriva några långa blogginlägg. Intresset kanske har svalnat lite. men allting går nog upp och ner. Jag börjar få
mardrömmar om uppkörningen igen. Har haft det i några år nu. Så jag tror inte verkligheten kan bli värre än dem. Det ska nog gå bra (taiträ).
 Engelskan skrämmer mig. Och jag vet inte ens varför. Kanske är det läraren. Men en dag ska jag nog orka ta tag i den också. Funderar på att hoppa av Franskan. Jag kan lära mig när jag blir äldre. Jag ska gå ner nu. Pussa lite
på Melvin. Sen ska jag bläddra lite i skolböckerna. Och kanske somna med teoriboken mot pannan.

Gokväll

smutsetstörmigockså


Kameran är borta. Pappa renoverar om sovrummet och jag sitter still och vilar bena. Vet inte fall det var vinet, mörkret eller röken som gjorde att jag föll ner för källartrappen. Kanske plockade jag lite utav varje egenskap. Träningen blir helt klart inställd ikväll. Och långpromenaden med Melvin kommer heller inte falla in.
 Vet inte om jag ska köra på en vit lögn för mamma. Låter så orimmligt att ramla ner för en trapp bara så där utan att det skulle vara alkoholen som var grunden till fallet. Andra gången på en månad som jag testar min fall förmåga. Kanske ska bli stuntman. Jag menar min kropp är redan förstörd, så varför inte gå in helhjärtat för det. Har skolböcker som jag borde lägga min energi på. Men jag väntar nog tills stressen äter upp mig. För just nu känner jag inte av den alls. Känns viktigare att plugga terori. Fast iochförsig så bläddrar jag inte i den boken heller. Men jag kan leka att jag gör det, så samvetet får må lite bättre. 
 Slut på helgen. Tråkigt. Men nu ska jag nog ner och baka något (omjagorkar). Det visar sig när jag har hasat mig ner för trappen. Pappa har inte sagt något än om min haltelutta gångstil. Jag tar det som att han är van att se mig halta helt enkelt. Det har tydligen sina förmåner så man kanske slipper dra någon dålig vit lögn. 

Ajöken sa fröken
 

och du skär, skär som laser och jag har inget vettigt försvar

Hemma efter skoldagen. Jag minns tidigare onsdagar som extremt långa. Varför gick denna så fort?
 Hann bara krocka ihop med Julia en gång under hela dagen, okej två men den sista var verkligen en snabbis. Tråkigt. Min snälla moder hämtade mig efter skolan och jag sprang in till Hasse och beställde tid, jag förväntar mig applåder. Det kändes skönt en del av tummen åkta ur arselet. Nu är det bara personlighetsbrevet som väntar och jag tror allt att jag ska skriva den nu. Sugen på att gymma idag, men tråkigt nog så har jag inget gymkort, får helt enkelt träna med kroppstyngden. Efter Hasse bar det av till mormor. Jag roade mig mer rullatorn medans mamma duschade henne. De är inte så dålig de där, kanske ska önska mig en i julklapp. Undra hur många som kommer titta snett på mig om jag börjar varandra runt med en sådan. Värt att testa. 
 Maten börjar nog verka och jag känner energi. Måte snappa upp den och hitta insperation och ta tag i skrivandet. Sen är det sovmorgon som väntas imorgon, UNDERBART. Sen ska jag krypa ner med stickningen. Kanske är det minnesdagen idag. Allting känns lite tyngre än vanligt. Men det är nog bara de ruggiga vädret.

amen

Det är inte alls så att jag har torka på ord, De nästan dödar mig och jag väntar bara på att den bärbara datorn ska landa vid farstukvisten. För visst kommer den komma? jag måste skriva ett personligbrev till försäkringskasasn, och varför tar jag inte tummen ur arselet och gör det. Jag vet faktist inte. Det känns så krävande att väckla ut o in på sig själv och berätta att : jag är faktist handikappad, jag har rätt till detta. Det är något som tar emot. Som om jag redan har förlorat och jag vet någonstans att de inte kommer tro på mig.
 Körkortet, Jag måste in till Hasse och beställa halkbarna. Men jag är alltid förtrött för att sitta där och vänta på att han ska stiga in från körningen. Så det uteblir det också. Kroppen  är full av inflamationer och kroppen skriker efter mediciner och sömnen om natten uteblir även den. Och jag undrar hur det blir. ingenting i mig vill börja igen, Men måste jag lyssna denna gång. Jag stoppar nog bara mer bommul i öronen och blir mer blåögd. Jag orkar helt enkelt inte fäcktas med verkligheten.
 Inflamationerna för mig sig feber som för med sig trötthet. Och jag känner bara för att lägga mig i sängen med min stickning och andas ut. Men nu när jag arbetat mig i kapp allt, och alla prov är gjorda och inget arbete ligger på hög. Känns det så onödigt att denna kaose ska hamna just här. Nu när jag är tillbaka på körvägen. Men det är väl bara att nypa sig i armen; Det kommer alltid vara så här. Det är bara att förstå att jag kommer fålov att ligga två steg efter. Även fast stressen då leker med en. Men stressen måste jag radera för med den så blir jag bara sämre.
 Snart är det jul, och snön har inte ens kommit. Det regnar. Vi kan hoppa över den här julen den här snön. Det spelar ingen roll. Ge mig sommar och värme istället. Träningen börjar bli en börda igen. Men jag ska vinna, jag har lovat mig själv att jag ska vinna. Och jag ger mig inte. Skamm den som ger sig.
 Förutom kroppen som inte vill vandra med mig, så doftar melvin och tröjan någon annan. Och jag andas. Trivs.
 Nu ska jag tillbaka till skolbänken, tillbaka till proven, tillbaka till kraven. Denna långa dag ska jag ta mig igenom. Och sen ska jag hem kura ihop mig i sängen med stickningen på magen, för jag tror minsann att det inte är något prov tills imorgon? Vilket himmelrike. En mine semester i sängen och berget gjort av krav får vila.
 

saknar er båda


Fingertopparna är nötta av strängarna, Livet leker och jag ska mysa med svenska grammatiken.

förstår inte ens hur mamma kunde tro något sådant, att mina kläder inte skulle få plats i garderoben, störtlöjligt.


Underbart väder att springa i. Det är så syrerikt när det regnar. Dock rädd för att alka på alla blöa löv. Men jag klarade mig oskadd. Så fruktansvärt drygt pass, Camilla kan verkligen sin sak. Men Ack så skönt. Sen efter pumpa muskler var det bara att klä på sig regnkläderna igen och springa hemåt, Stegen var lite tyngre på hemvägen och snart ska jag nog sova middag en stund med Melvin. Han är lite hängig så jag ska ge honom extra mycket kärlek så han kryar på sig snart. Det får allt vara nog med döda djur. Fox har kommit hem i en urna nu, och vi ska sprida ut honom idag där Nisse och Skrollan ligger. 
 Mamma tycker det var så skönt att ha honom hemma igen att hon ställde honom på borden. Jag fick panik, jag ville inte ha en urna som det stod Fox på när jag satt och åt. Tappade aptitet rätt snappt. Kändes så groteskt. Att våran lurviga ängel fick plats i den där lilla asken. Så hon fick lov att fort gömma den. Hon för varnade mig inte heller utan bara ställde den där på. usch. Mycket ska man vara med om innan man dör. Och det är tur att man tar sig igenom alla motgångar och får erfarenheter av det.
 Nu skulle de verkligen inte sitta fel med massage. Jag får helt enkelt ta tag i min massagkväll och föra igenom det. Så det är bara att anmäla er hos mig, så ska jag se hur många vi kan krysta fram. Det börjar redan mörkna. Och när jag låg där och pressade rumpmusklerna till max kändes det som om det var kväll. Och endå har jag inte ens ätit lunch än.
 Nu ska jag hoppa in i duschen köra lite snygga moves i min tidsmaskin med p3 i högtalarna. Nu luktar det mat också. Måste skynda mig så jag inte inner hungra ihjäl i duschen. Sen ska jag nog ta tag i städningen. Det ser värre ut än förut. Jag måste skärpa mig. Jag har gått förlångt i mitt arroganta syn på stök. Men en dag lovar jag mig själv att jag ska bättra mig. Kanske den dagen jag flytter hemifrån. jag ska åter komma med hur det ser ut i den bostaden. Pedantiskt kanske.
 Nej nu ska jag sluta och släppa ord efter mig, och göra nyttigare saker. Som att dansa. Och hoppas, hoppas att föddelesedagsfirandet är idag!

Ha en mysig lördag, för det ska jag ha.

Det är nog snart dags att ta in studsmattan, den blev kvar ute förra året kanske kör en favorit i repris

Ett glas vin ska nu få välkomna helgen. Ska snart krypa ner i min morgonrock. Så jag kan njuta av denna fredagkväll till max. En hel lång vecka har jag kämpat mig igen. Kroppen är helt slut efter träningschemat. Och det hade inte suttit fel med massage. Idag är det en vilodag så kroppen får återhämta sig lite. Imorgon blir det att fäcktas med tygnder igen. Och jag längtar. Har fallit tillbaka till min drog. Och jag tänker inte bli tvungen att slita mig ifrån den igen. 
 Mörkret får mig att känna mig lite ensammare. Fast det har nog mest att göra med att jag är väldigt trött. Jag ska nog lägga mig tidigt ikväll. Se till att jag får ordentligt med sömn denna helg. Var ett bra tag sen jag sov tillräckligt. Och det är väl inte det bästa för mig. Inte bra för någon. Men på mig tar det lite hårdare. Känns som febern leker lite med mig också. Men jag orkar inte ta tempen, tänker träna imorgon. Huvudet värker ikväll också. Jag har för mig att jag hade en sådan här period förra vintern också, Du kanske minns? Tog några extra prover om jag inte minns helt fel. Så det går väl över snart hoppas jag.
 Franska prov på måndag, och jag har missat hälften av alla lektionerna, det blir att plugga i helgen om man säger så. Fårse om jag blir tvungen att hoppa av kursen. Vore tråkigt. Men nödvändigt. Den belastar mig för mycket. Nu ska jag åter gå till mitt smuttande på vinet. Och morgonrocken ska jag klättra in i.

Trevlig helgt på er

ganska mycket som har hänt sen den bilden togs. Kan börja med lite små detaljer som att håret har blivit en anigens längre. Men nu ska jag hålla det långt. Har en bild framför mig där jag står solbränd med långt hår som blåser i vinden, och jag ska vara så där vacker att du inte förmår dig att släppa mig med dina händer. Det är ett tag kvar tills dess. Håret har några decimetrar kvar att växa.
 Känner att jag överdrev lite med juicen. Nog för att jag aldrig dricker och huvudvärken tar kol på mig. Så var en halv liter att slänga i sig på några minutrar för mycket åt magen. Känns nästan som om det är påväg upp. Otacksamma magen. När den väl får något som den klagar sig över, då ska den väl tacka o ta emot. Men tydligen inte. Jag ska komma ihåg det tills nästa gång jag står där och överväger med ett vattenglas, då kan du drömma om att jag tänker dricka det. 
 Fler resultat av prov tillbaka lämnade idag, och jag är nöjd. Låt detta hålla i sig. Att jag inte tappar det och börjar bilda högar. Tygla dig lilla sjukdom. För jag behöver lite andrum. Tiden går så fort. Men ändå hatar jag den för att den går så långsamt.
 Förkylning är på ingång, men jag vägrar att låta den frodas i mig. Jag har inte tid, kan den inte förstå det. Efter jul, då kanske jag har tid. Fast då ska jag fylla 18 så då måste jag lägga energi på det också. Så den får helt enkelt komma till sommaren. Nu har jag fullt upp med att bli vältränad. Undra hur många veckor jag har hållt på regelbundet nu? ivilketfall är det roligt att börja se resultat. Men sen att man aldrig nöjer sig, det är en annan femma. Julia lämnade skolan för en godispåse och en säng. Förstår inte hur man kan göra något sådant. jag menar skolan är ju så ypperligt mysig, är den inte? med stenväggar och stengolv, stora kalla fönster och iskalla stolar. Skolan måste väl ändå ha en hög mysighetsfaktor. En säng och en godispåse, pyttsan det kommer före. Jag ska nog allt se till att du vaknar och ta dig till pushen.. För jag struntar i att du blöder. Det är bara skönt att träna då. Jag ska nog försöka ta det lugnt idag. Men jag är så dåligt på att göra det. Så det är lika bra att maxa tills hjärtat säger stopp. Och jag vet att jag kommer ha predikande föräldrar när jag kommer hem. Men jag hinner nog stoppa knäck i öronen innan jag närmar mig huset.
 Det är kallt ute, ruggit. Tog en timme för mig att få upp värmen efter promenaden hem. Och då kan jag även upplysa er om att jag sprang två meter och hurtade en. När jag fryser och går de fortaste jag kan, så räcker inte det hela vägen. Utan jag måste lägga in några spring steg. Det borde nog se rätt roligt ut ovanför. Men det är nog inte så många som tittar ner från himlen på en. Så jag kan få se rolig ut.
 Huvudvärk idag också, det gillar vi inte. Börjar ana att det är något kroppen försöker säga till mig, Men jag ignorerar kör lite kaxigt på min brytning med dalmål : talk to the hand to the face wont listen. Och så var även det bekymmer ur världen.
 Jag ska bli faster snart apropå ingenting. Det ska bli läskigt att man ska välkomna en ny varelse till julen. Men jag längtar tills den tittar ut. Snart är det ett nytt år igen. Herre gud jag stod ju nyss och stampade vid tolvslagen för att försöka hålla värmen uppe. Och nu ska jag göra det igen? Undra vad som inte ska gå rätt till denna gång. Ska bli intressant att se. Jag skulle inte tacka nej till en utlandsresa. Dansa runt på stranden när resten firar tolv slaget med mössor. Eller ja just ja, Man måste ju stå med förlite kläder så man nästa fryser ihjäl. Bara för att. Jag skjuter upp söka jobb. Måste ta tag i det till helgen. Önska mig lycka till.
 Nu ska jag rulla runt på golvet med melvin, lätta på trycket. Och sedan byta om och springa eller gå (har inte bestämt mig än) till pushen.
 Mamma och pappa är föresten iväg och köper tapeter + en jätte mysig lurvig matta till deras sovrum. Det kommer bli superfint! Det är inte alla som har en sådan händig karl i huset som vi har.

Tack o hej

 

Dagen kunde börjat bättre. Men oandra sidan att torka tårarna mot jouelas jacka är inte det sämsta. Så den kunde nog inte ha börjat bättre. Även fast jag trodde jag skulle springa ut igenom dörrarna, och gömma mig i sängen. Så stannade jag kvar. Jag besegrade. Det måste helt enkelt komma något bra ur det här. Starkare lär jag bli. Och jag längtar faktist tills imorgon att få lägga tankarna på bollen. Skulle så gärna vilja börja spela basket igen, men det finns inget lag. Kan inte någon duktig människa ta tag i det. Starta upp något seriöst. Jag har nog ingen energi till det, jag känner bara för att gå dit och medverka. Inte skapa hela organisationen.
 Huvudvärk som ligger över mig. Måste ge mig lite onda blickar så jag dricker vatten. Någon dag kanske jag också tar tag i det. Chockad men glad. Även fast jag ingenting hade sovit på hela natten så klarade jag matteprovet galant. Det är inte illa pinkat.
 Oj vad klockan rinner iväg! Måste byta om sedan möta Julia vid dörrana och köra step up. Hoppas att de är drygt, så träningsvärken äter upp en imorgon! Det är synd att vi tappar varandra nu när vi äntligen började komma varandra nära. Men jag förstår dig. Och jag ska sitta av mitt straff. Hoppas det inte blir länge. För jag behöver dig, för du är underbar.

puss

Godmorgon, godnatt
Inte sovit något på hela natten. Känner mig konstigt i huvudet, Men det hör nog sömnbristen till. Grannarna lä trott att de var någon idiot på våran gård nyss. Sprang nämligen med morgonrocken på runt huste och lekte med melvin. Varför börjar man inte alltid dagen på detta sätt?
 Dock lyckades de knaka till i höften/muskelfäste. Så det blir nog att halta, plocka fram kryckorna till skolan? Vad ska man säga. Det lutar åt att provet som jag har första timmen inte kommer gå så himla bra. Men får helt enkelt säga som det är, att jag lyckades inte somna. Bristande sömn. Måste gå på franskan. Men hur ska jag hålla mig vaken tills dess. Vilket dilemma. Måste helt enkelt fylla på med kaffe.
 Kul har redan börjat svullnat upp från benet mot magen. Vill inte rickigt veta vad jag har lyckats med förskada. Nu står ångan och brummar. Så snart ska jag hoppa in där så jag mjuknar upp lite. Sen blir det promenad med melvin, Eller haltning. Bror på hur man ser det. Kanske ska titta lite mer i matteboken. Men det som inte sitter nu lä inte sitta bara för att jag ger den ett öga. Med ett huvud som behöver sömn.
 Ja, undra vad som händer denna dag, jag antar att jag kommer ramla ihop av utmattning. Fårse hur det går på basketen i skolan idag. Lä ju inte direkt göra sucsé om man säger så. Drämma till någon med kryckan kanske?

Nej nu måste jag ta ansvar för mitt liv, min morgon. Göra mig iordning så jag hinner med promenaden. kanske hinna med en till kopp kaffe. Så jag håller mig vaken lite längre. Fy mig. Så här får man bara inte bete sig. Man ska sova om nätterna. När ska jag bli myndig och ta ansvarför mitt liv?
 Jag tar den tunga frågan imorgon istället. Idag ska jag flyta omkring i min lilla egna värld. Alltså ingen större skillnad över hur det brukar vara.

amen

Helgen, Den kunde inte ha börjat bättre. Men den kunde fått varit snällare emot mig. Lördagsångest låg över mig. Men nu är det nya tag som gäller.
 Sprang både till vasahallen (på fem minuter) för att hinna i tid, Sen gick jag halva vägen med Kajsa och sprang resten. Känner mig helnöjd. Helt underbart att kunna springa. Nu sitter jag och är rädd för biverkningarna som ska komma. Känner redan av dem i handlederna. Jag är dum emot min kropp och den emot mig. Fast jag vet att de är jag som borde vara den som lyssnar. Kanske en annan dag, kanske ett annat liv. Roligt att höra att de var många som tyckte jag skulle ta bort mitt lösenord, Det värmer!
 Även fast jag inte skriver om något intressant är det roligt att det är folk som läser det. Antigen av intresse eller bara för att. Imorgon är det matteprov som gäller, hoppas att det ska gå bra. Pluggade imorse. Och ska plugga lite till nu. Fast först ska jag hoppa in i duschen, och mysa ner mig i min morgonrock och sätta på mig mormors stickande sockor. Hel mysigt.
 Träffade farfar idag också, inte sätt honom på över ett år. Han var lika söt som alltid. Men han sov mest hela tiden. Roligt att hälsa på hos farmor också var länge sen man var där. Melvin fick några utbrott på katten. Och Amanda, Efter han varnat henne skulle hon endå bestämt lyfta upp honom. Så då blir det ett bett i fingret. Tur att det inte är en stor hund, då hade nog hela handen rykt.
 Min lilla grinpitt. Men jag gillar honom för det. Jag funderar på att gå upp sju varje morgon och ta en spring/hurt promenad med melvin. Jag vet inte bara fall jag klarar av det. Och vet inte fall jag ska våga testa mig på det heller. Tycker Emma ska komma hem och göra mig sällskap där på morgonen. Kan hon bära mig (hon håller också på att bli biff) fall jag inte orkar hela vägen hem.
 Tråkigt att inte hinna träffa henne innan hon åkte tillbaka till Göteborg. Men hur sällan vi än träffar varandra så är vi alltid på armlängst avstånd i tänket.





Länge sen jag överningskörde nu också. Måste gå förbi Hasse och boka tid. Hade helt glömt bort att jag skulle köra förra måndagen eller var det förr förra? Ialf den måndagen jag satt fast på tåget ifrån Göteborg. Hade tydligen körning då. Fy på mig. Inte vågat mig in dit sen dess. Inte likt mig att glömma av tider så där. Jag kanske börja bli till åldern. Helt enkelt dags att skaffa sig en allmenacka.
 Kanske borde jag vara helt förstörd nu. Men jag är det inte. Jag överdramatiserar hela tiden. Jag borde helt enkelt i panikens hetta bara dra ursladden. För jag vet någonstans i mig att jag har lämnat dina fotspår. Även fast de lockar ibland. Även fast det är så där mysigt stora att stoppa fötterna i. Så vet jag att det inte är våran tid. Någon gång kanske tiden är inne. Eller så kommer den aldrig. Förut lutade jag mig emot det där 'kanske'. Som om det skulle kunna vagga mig lugn. Att inte försöka springa tillbaka till det jag tappat efter vägen. Men just den här tiden på månaden, är jag extra skör. Och det spelar ingen roll. Hur många 'tycka om mig ord' jag sätter upp på alla de där ställen som påminner. Så gör det ont.
 Det ska göra ont. För vi envisar oss med att hålla kvar i osynliga trådar. Som vi borde släppt för länge sen. Begrava det förflutna. Och sätta korsett där till. Någon dag skall den dagen också komma. Än kanske vi inte är mogna. Vi väntar nog på en blixt från himlen som ska tala om framtiden för oss.
 Just nu är jag inte rädda för mina ensamma andetag. Men jag tänker bädda ner mig i soffan ivilketfall, jag vill vara på den säkra sidan.
 Flera prov denna vecka. Och det är en liten stress som ligger över mig. Men det är bara att ta ett ämne i taget. Jag kommer att fixa det här. Jag ska packa ner sjukdommen, kraven och alla dumma ord i min ica plastpåse och kasta den till sjön. För vet ni vad, Jag vinner alltid. För jag är bäst på jorden på att vara mig.

amen

iiihh! precis hemkommen från en lagomt stel resa hem. Satt nämligen bredvid en gammal klasskompis, och jag hade inte förmågan att döda tysnaden. Vilket jag nästan aldrig har. Jag lägger över det ansvaret på någon annan. Men man kanske inte har så mycket att säga till varandra när man inte sets på 4 år?
 Tog mig igenom dagen, Jag är så sjukt bra. Och jag klappar mig själv på axeln, då kroppen fortfarande är ett helvete. Nu har jag precis knaprat klart på min knäckebrödsmacka och teet är uppdrucket. Och jag ska sätta igång med mitt smarriga historia arbetet. Dukitg som jag är packade jag ner det i väskan innan lovet, men sen att jag inte ägnade den en tanke hör inte hit. Det ser ut som jag är höggravid, och jag väntar bara på att få börja kryssta. Underbart med mens. 
 Det är nästan så det känns lite lockande att sätta igång med historian då jag och tetta ska mysa med ben och jerry glass efteråt! Måste sätta igång nu så jag når min belöning.
 Jag är betagen, och han har vackra ögon. Skulle kunna vimmla runt, dela med mig av mina grötia ord. Trassla in mig och er i något som är obegripligt. Efter som jag inte förstår det själv, kan det inte vara så mycket lättare för er.
 Glad, glad, glad är vad jag är, må detta hålla i sig!

Ok Julia, Jag kanske var en aningens bitter igår. Men för att vara exakt på datumet så borde jag börja blöda idag. Så jag hade en vettig anledning. Jag sväva runt i min egna lilla värld. Fick ingenting gjort av skolarbete, några få mattetal. Som jag hade tänkt att räkna färdigt nu på morgonen. Som ni självklart förstår att jag gör. Tycker jag ägnar mig åt vettigare saker som att blogga och skriva mail.
 Sen brode jag ha lyssnat på en viss madam igår när det gällde vikter. Kan inte röra på armen idag. Den är helt uppsvullen och vaknande varje gång när jag försökte vrida mig till att ligga på den andra sidan. Jag har då inte tuppat av som tanteluttan i tidningen tydligen gjorde igår. Alltid något. Håller på att bli förkyld också. Har inte tid med det. Måste träna, eller jag vill träna. Melvin ligger under mig och är så mysig. Och mitt alarm på mobilen ringer hela tiden men jag orkar inte gå och stänga av det. Förstår inte ens varför jag sätter på alarmet då jag är uppe två timmar innan min orginala tid. 





 Även fast kroppen inte funkar idag, och jag ska ta bussen till skolan. Så är jag på bra humör. Ångade och duschade lite längre än vanligt. Så den är lite mjukare emot mig nu. Det känns i varje liten led, Som om de tappar lite av den smörjande vätskan när kylan kommer in trampandes igenom dörren. Känner mig torrare i dem. Måste helt enkelt hälla i mig olja, kanske funkar det? Har satt på mig långkalsonger så tänker då inte frysa idag. 
 
Nej nu ska jag ner och titta på schemat, och packa ner alla mina ogjorda skolsaker och göra dem på små rasterna. Snart kommer Emma hem igen!

Hemma igen. Jag fördelar orden i huvudet. Memorerar och försöker glömma. Men får inte ut dem med skrift.
Göteborg, vad ska man säga. Staden gör sig vackrare på sommaren. Och kan tänkta mig med höstsol och gulalöv är den inte så dålig heller. Helgen gick fort, lovet gick fort. Hann jag andas? hann jag vila ? Känner mig tröttare nu än vad jag gjorde innan jag åkte. Sena kväller tar på krafterna. Synd att staden inte ska ligga runt hörnet. Kommer sakna min emma. 
 Fottade nästan ingenting. Kanske lite tråkigt i efterhand. Vad vet jag. Sliten idag känns som jag sprungit maration. Gjorde nog det i mina hektiska drömmar. Vaknade med hjärtat i halsgropen, Melvin ihop slingrad mellan mina ben och en snarkande mamma vid min sida. Dirket när man kommer hem slungas man in i ångestenskrafter igen. Jag trodde jag hade kommit längre i det här, men tydligen behöver jag mammas hand.
 Vårdcentralen, vaccination, åter igen bemött av noga uppräknade sjukdomar: Ingen kan vara lika sjuk som jag. Men vad synd för dig, du ska ändå gå i graven snart. Ge vaccinen till någon som kan ha användning för den längre. Skulle vilja ta käpparna och drämma till dem i huvudet. Visst fan är jag ung, men jag har lika mycket rätt som er att vara här. Hoppas febern håller sig borta, klarar inte av en dag till utan träning. Håller på att få abstinensbesvär. Julia, underbara julia och ikväll blir det kanske tomteluvor?

Vad ska man säga, jag är allmänt seg. Och kan inte prestera något i mitt skrivande. Jag brode lägga min icke existerande energi på skolarbete. Någon annan timme, någon annan minut, kanske. Nu ska jag slå omkull mig i sängen och jaga energi med slutna ögon.

på återseende. Lite bittert att vara hemma. Lite skönt.